Dagens namn: Severin, Sören
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.

Mördaren behåller vårdnaden

BO kräver lagändring: Ta barnen från pappa

Oroa dig inte, jag är snart hemma. I timmar satt Marie vid fönstret och väntade på sin mamma innan hon somnade av utmattning på köksgolvet. Nästa dag väcktes hon av polisen.   Oroa dig inte, jag är snart hemma. I timmar satt Marie vid fönstret och väntade på sin mamma innan hon somnade av utmattning på köksgolvet. Nästa dag väcktes hon av polisen. Foto: LASSE ALLARD

126 barn förlorade sin mamma i ett mord eller dråp under 2000-talet. Gärningsmannen var oftast deras egen pappa.

Ändå får han behålla vårdnaden.

Nu kräver barnombudsmannen Fredrik Malmberg en skärpning av lagen:

– Föräldrar som gjort det här ska skiljas från vårdnaden, säger han, det ska vara grundregeln.

Aftonbladets granskning avslöjar att 28 män som dödat sin kvinna just nu är vårdnadshavare till sammanlagt 45 barn. Elva av papporna avtjänar livstidsstraff för mord.

Så fungerar svensk lag som går tillbaka till 1700-talet – barnets vårdnadshavare ska i första hand vara en biologisk förälder. Även om han har mördat barnens mamma.

Bara om mannen som dödat är ”uppenbart olämplig” kan han fråntas vårdnaden. En sådan prövning bör socialtjänsten ta till domstol. Men det sker inte alltid.

– Eftersom det inte alltid sker behövs en skärpning, säger Fredrik Malmberg, BO. Vårdnadsfrågan bör per automatik prövas i alla sådana här fall.

Men det är inte självklart att en pappa olämpligförklaras i domstol för att han dödat sitt barns mamma. En vårdnadshavare behöver inte vara den som finns i barnens vardag.

Kan inte bestämma allt

– Du kan sitta i fängelse och avgöra om din dotter ska få gå i Montessoriskola eller säga nej till att hon kan få spela hockey och måste välja tennis istället, förklarar Annika Rejmer, forskare vid Lunds universitet som granskat hur tingsrätter dömer i vårdnadstvister.

En morddömd pappa kan inte bestämma allt över sina barn. Men han kan kräva umgänge. Vi vet barn som förvägrats byta efternamn.

Aftonbladets granskning avslöjar även att de flesta av de 126 barnen i praktiken förlorade båda sina föräldrar. Sju av tio barn fick sin mamma dödad av pappa.

Barnen revs upp från sina hem.

 De flesta – 49 barn – flyttade till i första hand en mormor, morfar, moster eller ett vuxet syskon.

 432 kunde bo hos sin pappa (som inte var gärningsmannen).

 436 barn placerades i familjehem.

Vi vet att de flesta barn tappade kontakten med sin pappa efter att mamma dödats. Flera lever med skyddad identitet. De syns inte på klasskort, de har ett annat namn på brevlådan.

Fredrik Malmberg.   Fredrik Malmberg. Fredrik Malmberg, BO, anser att barnens rättsliga ställning måste stärkas. Domstolarna ska se det som att barnen själva utsatts för våldsbrott.

Fick skadestånd

– Även om de inte sett själva gärningen drabbas de mycket hårt, säger han.

Aftonbladets undersökning visar hur hårt. Vi vet att 39 av barnen till de 153 kvinnorna var hemma när deras mamma dödades. Minst 18 barn såg med egna ögon sin mamma strypas, skjutas eller knivmördas.

De fick skadestånd på mellan 25 000 och 75 000. Ett schablonbelopp för nära anhöriga är nu 50 000. Om barnens sågs som brottsoffer skulle skadestånden bli betydligt högre.

Deras berättelser är oerhörda.

Ur ett förhör med en tioårig flicka: ”Så tog han sin kniv i hennes mage. Sen liksom han vände henne och tog en på ryggen.”



     

Hon var 16 år då, i augusti 2001. Marie och mamman Fatemeh Daneshfar bodde tillsammans i en av kvinnojourens lägenheter i Helsingborg.

De stod varandra nära, gjorde allt tillsammans. Fatemeh kammade och fönade sin dotters hår.

Marie skyddade henne mot mannens slag och sparkar.

I Teheran var Fatemeh en självständig kvinna, drev sitt företag och kämpade för rätten till dottern. Men som ensamstående mamma såg hon ingen framtid för Marie i Iran.

Vågade inte gå hemifrån Så de flyttade till Sverige och Fatemeh gifte sig med en landsman.

Det var konstigt redan från början, säger Marie. Mamma gjorde det för min skull. De blev som fångar i sitt eget hem. Mannen var svartsjuk – Fatemeh fick till slut inte ens gå till skolan där hon läste svenska.

Hon ville lära sig språket, bli en del av samhället.

Men då kände han sig hotad.

I stället blev hon som älskade att umgås ensam och isolerad.

– Mamma gick ner i vikt och var inte alls lika glad som tidigare. I Iran var hon den som höll ihop familjen, hon saknade dem.

När Marie var hemma hörde hon hur mannen bråkade med hennes mamma. Flera gånger gick hon emellan.

Det gick så långt att hon inte vågade lämna lägenheten. Hon var tonåring, men stannade hellre hemma för att Fatemeh inte skulle råka illa ut.

De blev bästa kompisar.

Den 12 april 2001 polisanmälde Fatemeh sin man. Han hade då tryckt upp henne mot väggen, pressat händerna runt hennes hals så att ansiktet vitnade.

När Marie försökte stoppa honom sparkade han undan henne.

Samma dag flyttade de, först till ett hotell och sedan till kvinnojourens lägenhet.

Men han fortsatte att komma, förföljde dem vart de än gick. Så fortsatte det hela sommarlovet.

Den här dagen skulle Fatemeh bara träffa en väninna. På vägen hem handlade hon. Marie var ensam när han stod på gatan utanför och kastade sten mot fönstret.

Marie med sin mamma.   Marie med sin mamma. Foto: Privat Hon ljög, sa att hon inte visste var mamma var. När han försvunnit ringde hon för att varna.

– Oroa dig inte, jag är snart hemma, försäkrade Fatemeh.

Det var sist gången Marie pratade med sin mamma.

Fördes till sjukhus

På förmiddagen den 15 augusti hittades mammans kropp längs E 6:an mellan Helsingborg och Malmö. Han hade strypt henne med händerna. Hon låg på rygg med handväskan mellan benen.

En bit bort anträffades två plastkassar med grönsaker och ett par damskor i.

Marie vaknade mitt på dagen. Hon hade hasat ner från stolen vid fönstret och låg på köksgolvet.

När hon reste sig upp såg hon polisbilen utanför.

– Jag fick följa med till polisstationen. De tog in mig i ett rum och sa rakt ut vad som hade hänt: ”Vi har hittat en kvinna som blivit mördad, vi tror att det är din mamma.”

Hon minns inte vad som hände, bara att hon skrek och grät. Hon tappade andan och fördes till sjukhus.

Marie som inte har en enda släkting i Sverige ringde sin bästa vän Sofia.

Det var Sofia som tog hand om henne de följande dagarna. Hon matade och tvättade Marie.

När Fatemehs syster ringde från Iran fick Marie inte ur sig ett ord.

Förföljdes av minnena

Efter några dagar kom hon till en jourfamilj. Maggan och Kalle blev hennes räddning. Marie som inte hade behövt lyfta ett finger hemma fick lära sig att diska sin egen tallrik och tvätta sina egna kläder.

De lärde henne allt.

– Jag älskar Maggan och Kalle. Jag kommer alltid att vara tacksam för allt de har gjort för mig.

Hon bodde hos dem i tio månader.

Men det gick inte att bo kvar i Helsingborg.

Hon var rädd och minnena förföljde henne.

Hon fick erbjudandet att flytta tillbaka till släkten i Iran. Men sa bestämt nej. I stället flyttade hon till en äldre kvinna i Göteborg.

Första året kände Marie ingenting.

Hon tänkte att Fatemeh kanske bara var bortrest, att hon skulle komma tillbaka igen. Men när dagarna och månaderna passerade kom verkligheten ikapp.

– Jag ville helst glömma vad som hade hänt. Jag trodde att det skulle gå om jag festade och drack, men det gick inte.

Länge klandrade hon sig själv. Om de hade stannat i Iran hade Fatemeh varit vid liv. De tankarna finns fortfarande kvar, även om hon vet att det inte är hennes fel att han mördade hennes mamma.

Bara vännerna vet

För Marie blev de första åren bara en väntan på att hon skulle fylla 18 så att hon fick bo själv. Kontakten med socialtjänsten handlade mest om det, en vädjan att få bli vuxenförklarad.

Hon litade ju ändå bara på sig själv. I dag är Marie 24 år. För några år sedan hade inte den här intervjun varit möjlig, säger hon.

Hon lever med sin mamma dygnet runt. Hon har hennes smink och smycken. Hennes pennskrin, fotoalbum, kläder och porslin.

På insidan av handleden har hon tatuerat Fatemehs namn på persiska.

Kursarna på universitet kanske inte ens lägger märke till den. Bara hennes bästa vänner vet vad som hänt.

När jag kom in i rummet så låg mamma där i soffan och blödde på handen. Och pappa slog henne i magen.

Förhör med 11-årig flicka.

Jag tänker varje dag på hur mitt liv skulle ha varit om hon levde, hur mitt liv skulle vara perfekt.

14-årig flicka som såg sin mamma skjutas.

Han kan föreställa sig, att om pappan kan döda sina barns mor så kanske han kan döda barn också.

Psykologutlåtande om 15-årig pojke.

Så här har vi gjort vår unika undersökning

    Vi har samlat in samtliga polisanmälningar från rikets 21 länspolisdistrikt, som gäller dödligt våld mot kvinna.

Utifrån det materialet har vi identifierat brotten som skulle granskas och begärt fram domar och polisutredningar.

    Vi har talat med anhöriga till samtliga kvinnor som dödades under 2000- talet. De har bidragit med information och medgivit publicering av bilder. I ett tiotal fall har vi inte fått direkt kontakt med anhöriga på grund av sekretess, skyddade identiteter eller att nära familjemedlemmar har lämnat Sverige.

    Vår undersökning gäller kriminellt dödligt våld mot kvinnor i nära relationer.

Med nära relation avser vi en kärleksrelation. Vanligen en make, sambo, pojkvän, eller före detta.

    Vi har valt att även inkludera fall som ännu inte prövats i högre instans, och tre fall för 2009, där det finns ett erkännande och en häktad gärningsman.

    Antalet offer har vi kunnat verifiera mot flera källor. Det medeltal vi fann – knappt 17 dödade kvinnor om året – överensstämmer med forskaren Mikael Ryings rapport från 2007.