Här går en polis på varje nazist

Utanför storstäderna får Svenskarnas parti genomslag de annars bara kunde drömma om

1 av 9 | Foto: Urban Andersson
Ledaren. Stefan Jacobsson, ordförande i Svenskarnas parti.
NYHETER

JÖNKÖPING. I ena hörnet av Västra torget står Svenskarnas parti, drygt 200 personer, de flesta tämligen unga, många med flaggor med runor på, några med hemmagjorda sköldar av svartmålade spånskivor.

– Man kan inte tala om invandring längre. Det är en kolonisering som pågår! ropar partiledaren Stefan Jacobsson.

Han står på flaket till en liten lastbil, hyrd på Statoil. Publiken applåderar.

På andra sidan torget trängs en grupp motdemonstranter bakom ett kravallstaket, samma staket som motdemonstranter drog sönder förra gången de protesterade mot Svenskarnas parti.

– Nassesvin! Nassesvin! skanderar de.

Mellan dessa två grupper är det stora torgets soldränkta ödslighet: där bildar poliser beväpnade med batonger och med hjälmar på skallarna en mänsklig mur.

Fram och tillbaka mellan demonstranter, poliser och motdemonstranter rör sig journalister och fotografer, 20–30 stycken. Några är skyddade av hockey– och cykelhjälmar ty rätt som det är kan en flaska eller bengalisk eld komma flygande, så som det gjorde för någon timme sedan när Svenskarnas parti marscherade genom staden.

– Sverige åt svenskarna!

– Stolt, svensk, nationalist!

– Sosse eller moderat – samma gamla Sverigehat!

Deras paroller ekade mellan husväggarna på de smala gatorna, oftast bemötta med tystnad, då och då med ett knallskott eller en bengalisk eld från ungdomar i luvtröjor som lyckats lura sig förbi polisens avspärrningar.

– Inga nazister på våra gator, inga nazister på våra gator! ropade fyra unga tjejer med ljusa, veka röster när poliser förde bort dem – framåtböjda, armarna kopplade på ryggen.

En helikopter smattrade mot den ljusblå himlen. Ridande poliser jagade bort motdemonstranter från sidogatorna, schäferhundar skällde. Unga män från Svenskarnas parti lyfte sina sköldar som skydd för demonstrationståget, andra agerade som ett slags stormtrupp, det är naturligtvis det ordet som dyker upp i huvudet, och rusade mot de motståndare de fick syn på.

Poliserna hindrade dem. Vid ett tillfälle lyckades några motdemonstranter – två? tre? – smyga över gårdar och ta sig fram till en obevakad portgång genom vilken de kastade ett par flaskor. Inom femton sekunder hade fyra polisbussar med sirener och blåljus spärrat gången så att inte stormtruppen kunde rusa genom porten och jaga sina fiender.

Efter detta – gatlopp? denna provokation? detta bevis för att demokratin även skyddar och låter de mest avskyvärda åsikter komma till tals? – står partiordföranden Jacobsson på flaket och talar.

– Svenskarnas framtid står på spel. Vi har bara ett svenskt folk. Det kan inte försvinna och sedan uppstå ur tomma intet.

60 poliser, hitkommenderade från Stockholm, Göteborg och Malmö, skyddar torget. Ytterligare över 200 påstås finnas i staden. Det innebär en och en halv polis per demonstrant.

Vad är det jag ser denna vackra första maj i Jönköping?

För det första ser jag en symbios mellan massmedia, motdemonstranter och Svenskarnas parti. De hämtar näring från varandra.

Svenskarnas parti tillämpar taktiken att söka sig ut från metropolerna för att få genomslag på landsbygden. Det är ett slags gerillataktik, tillämpad även av intresseorganisationer och reklambyråer som inte kan hoppas på uppmärksamhet för sina frågor i storstadens brus.

Vem i Stockholm eller Göteborg bryr sig om ett gäng svartklädda, tatuerade ynglingar med obegripliga runor (inte ens Jacobsson vet vad tecknet på de svarta sköldarna betyder)?

14 april hade Svenskarnas parti en marsch på Norra begravningsplatsen i Stockholm. Det var på nazisten Gösta Hallberg-Cuulas dödsdag. Han omkom i finska vinterkriget 1942. Sammankomsten gick spårlöst förbi. Likaså kransnedläggningen vid Karl XII:s staty i Kungsträdgården 30 november förra året.

Men i Jönköping får Svenskarnas parti ett genomslag som bara Socialdemokratena kan matcha. Det visar sig i Aktuellt senare på kvällen. Mycket om sossarna. En snutt om Vänsterpartiet. Ett långt inslag från Jönköping.

För det andra ser jag, i Svenskarnas parti, en yttergrupp som anser att Sverigedemokraterna blivit för mjuka, ja rentav ett av de landsförrädiska partierna i riksdagen.

– De har rätt i sak, sa en äldre herre med beaglevalp i koppel när Svenskarnas parti marscherade på Barnarpsgatan. Man måste göra något åt invandringen.

Det ska nog mycket till innan en pensionär i Jönköping röstar på ett rasistiskt parti med nazistiskt språkbruk ("folkförrädare"). Men i jämförelse med Svenskarnas parti framstår Sverigedemokraterna som riktigt resonabla. Svenskarnas parti bidrar till att göra Sverigedemokraterna rumsrena.

För det tredje lyckas Svenskarnas parti framställa sig som försvarare av den svensk yttrandefriheten. Det är deras motståndare som slåss, bränner bilar, kastar flaskor. Rasisterna måste skyddas av polis. Bara för att få uttrycka sin mening.

Så lyckas rasisterna placera sig på offrets, den förföljdes plats.

Jag ringer historikern Helene Lööw, expert på högerextremism. Hon påpekar att även Sverigedemokraterna var en liten, obetydlig sekt för inte länge sedan. Liksom det fascistiska Jobbik i Ungern och nazistiska Gyllene Gryning i Grekland.

– Tills hela given ändras. Det kan gå väldigt snabbt när det politiska systemets legitimitet havererar. Ingen trodde att Jobbik skulle få det gigantiska inflytande det har i dag.

Lööw säger: Vår tid motsvarar inte 1930-talet, då nazisterna grep makten i Tyskland. Men kanske är det 1920-talet...

– Vi vill inte ha ett mångkulturellt Sverige! Svenska jobb till svenska arbetare! säger Stefan Jacobsson som avslutning på lastbilsflaket.

Polisen har varnat Jönköpings restauratörer för att det kan bli stökigt och vandalism. Men Smirres grillkök bredvid Jacobssons tribun håller öppet. Efter mötet virar de unga männen ihop sina fanor och köar till korvkioskens lucka. En kokt med bröd, tack.

Ägaren heter Gabriel Aho, en stor och muskulös 35-åring. Han kom till Sverige från Syrien för tolv år sedan. En ung rasist ber om servetter. Någon har kastat gul färg på honom. Aho räcker fram ett par.

– Var så god!

– Tack.

Gabriel Aho langar korv efter korv genom luckan. Jag frågar vad han tycker om Svenskarnas parti och deras demonstration. Aho ser generad ut, han rycker på axlarna.

– Det finns bra människor och dåliga människor. En människa är en människa...

FAKTA

SVERIGE

Sverige

Befolkning: 9,5 miljoner

Huvudstad: Stockholm, 1,3 miljoner

Religioner: Luteransk kristendom 87 %, övriga (bland annat katoliker, ortodoxa, baptister, muslimer, judar och buddhister) 13 %

Invandring: 1,64 personer/1000 invånare

Utgifter för hälso- och sjukvård: 9,6 procent av BNP

Utgifter för utbildning: 7,3 % av BNP

Tillväxt: 1,2 % (2012)

Del av befolkningen som lever i fattigdom: Uppgift saknas

Arbetslöshet: 8 %

Ungdomsarbetslöshet: 24,1 %