”Det finns mer jobb här”

  Sara Flyckt skulle just ta studenten när hennes mamma bokade en resa till London. Sara blev förälskad i staden, återvände och har stannat i över åtta år.

Hon kallar det sin mammas bästa misstag någonsin.

Som 19-åring var allt enkelt. Hon delade lägenhet med sex andra och gick runt stan i jakt på jobb. Londonkarriären började på ett bed and breakfast och nu har Sara ett välbetalt arbete på en restaurang. Kollektivboendet är utbytt mot en egen lägenhet.

Hade du koll på vad som gällde när du började jobba i London?

– Egentligen inte. Det var bara att komma hit. Det enda jag behövde göra var att visa upp passet när jag fick ett jobb.

Värre var det för polackerna som Sara träffade. På den tiden stod de fortfarande utanför unionen.

– De hade det jättejobbigt. Många angav falsk identitet för att få arbeta.

EU-medborgaren Sara däremot har rätt till allt det som engelsmännen har rätt till.

På plussidan finns lönen som är högre än hemma. Å andra sidan gäller inget ob-tillägg, ingen semesterersättning och hyran för Saras etta är skyhög.

Blir hon av med jobbet är ersättningen minimal och när Sara skadade ryggen och var hemma i sex veckor blev ekonomin lidande.

– Jag fick ungefär hundra pund i veckan. Jämför man är förmånerna i Sverige helt otroliga.

Hur ser framtiden ut?

– Jag kommer nog inte stanna för resten av mitt liv. Jag vill inte bilda familj här i London. Skolsystemet är väldigt annorlunda. Men än så länge trivs jag. Det blir vardagsliv här också, men så är det ju överallt.

Bättre arbetsmarknad

  Robert Johansson hade jobbet som dansare klart när han kom till Tyskland och Hamburg 2003. Nu bor han i Berlin och väntar på nästa säsong av ”Kiss me Kate” på ett av stans operahus. Robert sjunger i kören.

Som artist är arbetsmarknaden många gånger bättre än i Sverige.

Dessutom går det att leva billigt i Berlin och bostadsmarknaden är bra. För takvåningen med stor balkong på 80 kvadrat betalar Robert och flickvännen runt 7 500 i månaden. Det anses ändå vara ganska dyrt.

Allt vore toppen om det inte var för den tyska byråkratin. Visst har EU-medborgaren Robert samma rättigheter som tyskarna men många papper krävs för att få till det.

– Ett råd är: Skaffa den största pärmen du kan hitta och spara alla papper.

Och trots att inget uppehållstillstånd behövs för en EU-medborgare var det just ett sådant som krävdes när Robert blev arbetslös och behövde a-kassa.

– Hade jag mött en annan person på kontoret hade det säkert inte varit något problem. Här beror det lite på vem man pratar med.

När väl proceduren var över fungerade systemet utmärkt. Efter 18 månaders jobb fick Robert ut runt 12 000 varje månad i arbetslöshetsförsäkring.

Hur ser du på framtiden?

– Jag blir nog kvar i Berlin ett litet tag till, men jag vill inte bli gammal i Tyskland. Det kanske är en språklig barriär men det känns inte lika öppet och vänligt här. Det är inte jättelätt att träffa nya människor. Drömmen vore väl Sverige på sommaren och ett annat land på vintern.

Språket - främsta nyckeln

  En snöig majdag i Sverige beslutade Emmy Jonsson att lämna landet för gott.

Under studierna till spanskalärare fick Emmy ett stipendium, reste till Spanien och blev kvar. Jobben har varierat och hon har varit allt från videospelstestare till PR-assistent. Sedan ett par veckor arbetar Emmy som säljare mot den svenska marknaden på ett stort internationellt företag i Madrid.

Språket har varit hennes främsta nyckel in på den spanska arbetsmarknaden.

– Eftersom jag kan både spanska, engelska och svenska har jag haft en fördel gentemot dem som redan bor i landet.

Precis som Sara Flyckt i London har Emmy Jonsson märkt de stora skillnaderna mellan människor som kommer från andra EU-länder och de som inte tillhör unionen.

– Kommer man från Sydamerika, USA, Asien eller Australien är det väldigt svårt att få jobb. Och den som inte är inne i systemet lever väldigt utsatt.

Men även Emmy har påverkats av den spanska arbetslösheten, den högsta i Europa. I början av året stod hon utan jobb men lärde sig också att det spanska systemet fungerar bra.

– Som arbetslös fick jag ut 80 procent av lönen genom den spanska a-kassan. Kraven är att man har arbetat under en viss tid och betalat skatt.

Däremot är det si och så med anställningstryggheten.

– Det är vanligt att ett företag säger upp en person från en dag till en annan. Men jag hade bra kontakt med chefen och fick veta en vecka i förväg att jag skulle sluta på grund av krisen.

Hur ser du på framtiden?

– Det skulle vara svårt att flytta tillbaka till Sverige. Här har jag allt jag kan önska mig. Och saknar jag något, som familj och vänner, så är det bara en flygresa bort.