Lantbrukaren Carl-Axel Dahlgren, 58, och Kung Carl XVI Gustaf, 63, har minst en sak gemensamt: De är beroende av EU-pengar.

Carl-Axel för korna som betar rent på militärens övningsfält Revingehed i Skåne.

Kung Carl Gustaf för sitt jord- och skogsbruk kring Stenhammars slott i Sörmland.

– Vi hade inte klarat lantbruksdriften utan de här pengarna, säger Jonas Kullgren, godsförvaltare på Stenhammars slott.

Förra året fick kungen drygt 1,1 miljoner i EU-bidrag.

Carl-Axel Dahlgren från Revingehed fick knappt åtta miljoner.

Den här artikeln handlar om EU och ekonomi. Det är ett jätteämne. Vi har valt att titta närmare på hur pengarna i EU:s gigantiska budget används, vad vi i Sverige betalar och vad vi får tillbaka. Kungen och Carl-Axel Dahlgren finns i svaren. Men också föräldrakooperativet Hovet utanför Vadstena. Läs mer om dem i artikeln intill.

Först lite siffror.

Mest till jordbruket

Förra året betalade Sverige drygt 31,5 miljarder kronor till EU:s budget. Delar man summan på alla som bor i Sverige blir det omkring 3 400 kronor per person. Vi fick tillbaka lite över 11 miljarder. Det allra mesta gick till jordbruket.

Det går inte att prata om EU:s budget utan att prata om jordbruk. Jordbruk, jordbruk, jordbruk.

Runt 45 procent av EU:s femårsbudget går till posten ”Bevarande och förvaltning av naturresurser”. Läs: Jordbruksstöd och landsbygdsutveckling. Ungefär 40 procent av budgeten går till posten ”Hållbar tillväxt”. Här gömmer sig euros till forskning, utbildning, jobbkrisbekämpning, transporter och regionalpolitik.

Den där posten skriver de flesta under på. Jordbruksstödet däremot – usch och nej.

”Orimligt slöseri”

– Det är ett orimligt slöseri med skattebetalarnas pengar att använda 40 procent av EU:s budget i direktstöd till jordbruk, säger Marit Paulsen, Folkpartiets toppnamn till EU-valet.

De flesta svenska partier säger ungefär samma sak. Men Carl-Axel Dahlgren på Revingehed och Jonas Kullgren som förvaltar kungens slott i Sörmland är inte oroliga. Marit Paulsen och de andra hotar inte deras pengar.

– Det är bara Sveriges politiker som vill avskaffa det här. Jag har svårt att tänka mig att andra länder går med på det, säger Carl-Axel.

Men han är ändå ingen vän av EU:s jordbruksstöd. Allt var mycket enklare innan det kom in i Carl-Axel Dahlgrens liv.

Mer tid vid skrivbordet

– Det är en jädra massa pappersexercis. Nu för tiden sitter jag mer vid skrivbordet än vad jag är ute och jobbar. Vid minsta lilla fel blir det avdrag.

Problemet är att priset på Carl-Axels nötkött sjönk efter EU-medlemsskapet. För att överleva utan unionens stöd skulle priset på kött behöva höjas kraftigt. Och det är inte så många intresserade av. Dessutom skulle EU-böndernas kött riskera att konkurreras ut av billigare sydamerikanskt.

När Carl-Axel går och röstar nu på söndag lämnar han jordbrukspolitiken hemma.

– Alla partier vill ju ha bort det. Jag tänker mer på miljöfrågorna. Där har EU en av sina huvuduppgifter.

Jag frågar Jonas Kullgren på Stenhammars slott vad kungen tycker om EU:s jordbruksstöd.

– Det kan jag inte uttala mig om. Men jag tror inte att han har någon annan uppfattning än någon annan i Lantbrukssverige.

Ett nödvändigt ont alltså.