”Sov på marken med mina nyfödda barn”

1 av 5 | Foto: JERKER IVARSSON
Shamera tvingades fly undan från IS - två dagar efter att hon fött tvillingar.
NYHETER

SURUÇ. Mahmud och Huner föddes till ljudet av kriget.

Två dagar efter tvillingarnas födsel tvingades deras mamma Shamera att fly undan IS. 

– Vi möttes av en stängd gräns och jag sov på marken med mina nyfödda barn.

De senaste dygnen har omkring 150 000 människor flytt in i Turkiet från Syrien. Det är ungefär lika många som hela Europa tagit emot sedan kriget startade i mars 2011. 

Enligt FN:s flyktingkommissariat UNHCR är majoriteten av flyktingarna kvinnor och barn. Många av dem är i mycket dåligt skick när de anländer till gränsövergångarna efter att ha gått till fots genom den farliga omgivningen.

”Sökte skydd hos oss”

26-åriga Shamera hoppades in i det sista att hon inte skulle tvingas lämna sitt hem i Kobane. När resten av Syrien brann var de kurdiska delarna i norr länge en frizon. 

– Hit kom människor från andra delar av Syrien, de sökte skydd hos oss och vi hjälpte dem. 

Shamera och hennes man Muhammad Khalil blundade, bad till gud och försökte leva som vanligt trots att IS, eller Dai'sh som de fortfarande kallas av de flesta här, ryckte allt närmare. Han arbetade som brunnsborrare och hon var hemma med döttrarna Ayler och Hyler. 

– Inte ens när våra grannar pratade om att fly ville vi tro att det skulle bli vårt öde.

Det har gått två veckor sedan Shamera födde tvillingar. En pojke, Mahmud och en flicka, Huner. 

När hon blev inlagd på förlossningskliniken kunde hon höra granaterna som slog ner i utkanten av staden. Då bestämde hon sig att lämna allt och sätta sina barn i säkerhet. Två dagar efter förlossningen gav sig familjen av mot gränsen. De gick till fots i skydd av mörkret. 

– Varje nybliven mor är lycklig, men om jag ska vara ärlig så önskar jag att mina barn inte hade behövt födas in i den här världen.

Hade eget hus

Hon sitter på golvet i en moské i gränsstaden Suruç. Familjen bodde i ett eget hus med en liten trädgård. Nu är filten under hennes kropp deras hem. 

Den är smutsig efter dygnen utomhus. 

– Det var tusentals människor som väntade på att släppas igenom, men gränsen var bara öppen under några timmar, vi blev fast där. 

Hon beskriver mardrömsdygnen i det platta blåsiga landskapet. 

– Jag försökte att skydda mina nyfödda barn från allt damm som virvlade i luften, men vi hade inget tält, jag var helt utmattad efter förlossningen och blev sjukare.

Inget färskt vatten

På den syriska sidan av gränsen fanns inga hjälporganisationer. Tusentals människor trängdes utan sanitetsmöjligheter eller tillgång till färskt vatten. 

– Vi hade med oss vattenflaskor, men de tog slut då blev jag för första gången rädd för våra liv. 

I tre dygn bodde familjen i ingenmanslandet mellan de två länderna. Till sist tilläts de att passera. 

– Då var jag i så dåligt skick att jag inte kunde gå själv, de fick bära mig och barnen. 

Shamera håller sina tvillingar i famnen. 

– De är flyktingar från födseln, det liv jag hade hoppats för dem finns inte längre.