Ettåriga Cacou låg fyra dygn i ruinerna

När jorden började skälva rusade Pierre Fritznet, 31, hem från jobbet som säkerhetskonsult. Men det var bara ruiner kvar av villan på Impasse Mansere-gatan här i Port-au-Prince.

I fyra dygn sökte och grävde han i bråten, utan att hitta någon vid liv. Den femte dagen hade han gett upp allt hopp men återvände för att hämta en tröja.

– Det var som om något sa till mig att återvända. Jag tänkte hela tiden att jag måste hämta en tröja, säger Pierre Fritznet.

Där, under en nedfallen betongvägg, låg hon – 18 månader gamla Fritzcar, eller Cacou som hennes pappa kallar henne. Hon var svårt skadad och det tog lång tid att gräva fram henne. Men hon levde.

Flickans högra hand hade krossats och ansatts av en mycket kraftig infektion. På stora delar av huvudet hade skinnet lossnat och skallbenet var blottat.

”Hela min familj är borta”

Cacous mamma Vivianne, 22, arbetade på ett bageri när jordbävningen skakade Haiti. Hennes kropp har inte hittats, Pierre utgår från att hon död.

– De är alla döda, min faster och min bror och syster. Hela familjen är borta, säger Pierre.

Han bar lilla Cacou genom staden till det som fanns kvar av Trinité-sjukhuset. Stora delar av byggnaden rasade samman och nu har Läkare utan gränser tagit över delar av verksamheten. En bit av trottoaren har blivit akutmottagning. Sjuka och skadade väntar i skuggan från några presenningar.

Pierre sitter med sin dotter i famnen när doktorerna från Läkare utan gränser tittar till henne. De har bestämt sig för att operera. Men hennes arm måste amputeras.

– Vi tror att hon har en chans, annars skulle vi inte försöka, säger Henrik Jörnvall, svensk narkosläkare på plats.

Kämpar dygnet runt

I förrgår kväll anlände han till Port-au-Prince och nu kämpar han och de andra åtta internationella läkarna på Trinité-sjukhuset för att rädda liv. Dygnet runt.

– Vi är bara människor men vi jobbar så hårt vi kan, säger han.

Henrik bär Cacou till den improviserade operationssalen. Några lastpallar och bräder som väggar, ett tygstycke till tak. En meter bort ligger högar med grus och sten, rester av väggarna från sjukhuset.

Läggs på trottoaren

I en och halv timme opereras Cacou av Henrik och kirurgen Jordy Cox, 38, från Arizona. När de är klara bärs flickan ut och läggs på en filt på trottoaren. Några patientsalar finns inte och med tyg och presenningar avskärmas ett stort utrymme från kaoset utanför.

– Vi har 50 patienter här nu som får stanna kvar, de flesta skulle inte överlevt utan vår hjälp. Men många ligger risigt till vad vi än gör. De har väldigt allvarliga infektioner, säger Henrik Jörnvall.

Cacou är sövd men andas häftigt. Hon väger 12 kilo och har en puls på 150. Höger underarm är borta och infektionen är stoppad, men läget är fortfarande väldigt allvarligt.

”Jag har förlorat mitt hjärta”

– Ska hon klara sig måste hon ha en hudtransplantation på huvudet och riktig vård under en lång tid, säger Henrik Jörnvall.

Pappa Pierre ligger bredvid sin dotter på marken.

Med tom blick vakar han noga över syresättning och puls, som han blivit tillsagd.

– Jag har förlorat mitt hjärta men jag hoppas att någon ska hjälpa mig med mitt barn, säger han.