Lite fisk i pinnen

Det var Findus som 1956 introducerade denna amerikanska uppfinning i Sverige. Sedan dess har vi svenskar satt i oss två miljarder fiskpinnar. Få rätter uppfattas som så ekonomiska, barnvänliga och lättlagade. Åtskilliga barn har sällan eller aldrig fått någon annan närkontakt med födoämnet fisk än i denna fyrkantiga och panerade form.

Så vad består då denna storsäljare av?

Givetvis står fiskköttet först i innehållsförteckningen, men fiskmängden är oftast betydligt mindre än man skulle kunna tro. I de flesta fabrikat ligger andelen fisk, oftast alaska pollock, på eller strax över 60 procent.

Tjock panering

Findus klassiska fiskpinnar består exempelvis av 61 procent fisk, resten står den tjocka paneringen för – med bland annat ospecificerad vegetabilisk olja, lika anonym stärkelse och aromämne.

Men det är faktiskt bland de panerade fiskprodukter som inte kallas fiskpinnar som de lägsta råvaruhalterna finns. Här lockas konsumenten av fantasirika namn och aptitretande förpackningsbilder, men får betala mer för mindre fisk.

I Findus ”frasbakade” fisk – med mono- och diglycerider av fettsyror, xantangummi och två färgämnen i paneringen – är fiskhalten 56 procent. Och i samma företags crispies, som uppges vara ”fiskbitar med extra spröd panering”, har fiskinnehållet sänkts till 54 procent. För att få den kraftiga paneringen någorlunda aptitlig måste producenten här använda tre varianter av socker och smakförstärkaren jästextrakt.

Bristfälligt

Men det går att komma lägre. Enghavs sprödbakade torskfilé är nere i 53 procent fisk medan Willys motsvarande produkt ligger på 52 procent. Det verkliga bottennappet svarar dock Coops fish nuggets för. I denna panerade fiskprodukt med örtkryddor väger det jämnt mellan fisk och panering, båda är exakt 50 procent. Och paneringen visar sig består av 18 ingredienser, inklusive billigt rismjöl och ostpulver.

Den som letar efter positiva tecken i frysdiskarna med fiskprodukter behöver dock inte söka förgäves. Den senaste tidens debatt om tillsatser har medfört att den mest ifrågasatta smakförstärkaren, mononatriumglutamat (E621), har tagits bort ur de flesta paneringar. Överhuvudtaget är antalet E-nummer här något lägre än för några år sedan.

Dessutom uppger samtliga tillverkare numera tydligt vilken ?skart som använts. En del förpackningar är även märkta med MSC-märket, som anger att ?sken inte är utrotningshotad och har fångats på ett för fiskbestånden hållbart sätt.

Men på många produkter är informationen fortfarande ganska knapphändig. När det gäller Icas sprödpanerade torskfiléer får den intresserade konsumenten nöja sig med att torsken kommer ”från det kalla och rena Ishavet”. Som om för hög vattentemperatur och smutsigt vatten – och inte utfiskning – skulle vara de största hoten mot torskbestånden.