Ohlsson är inte bra för Alliansen

KOLUMNISTER

Med Birgitta Ohlsson i ledningen för Liberalerna utsätts Alliansen för nya påfrestningar.

Maktbalansen i det ihopsnickrade borgerliga förbundet hotar att spricka.

Efter valet 2014 avstod Birgitta Ohlsson från att utmana Jan Björklund om uppdraget som Liberalernas ordförande. Uppenbarligen gjorde hon bedömningen att stödet för henne inte var tillräckligt stort.

Men nu har hon kommit på andra tankar. Antingen blir hon partiledare eller också lämnar hon politiken. En ganska märklig inställning.

Skulle det, mot förmodan, bli ett skifte på L-toppen är det inte bara Liberalerna som påverkas utan hela Alliansen.

Den borgerliga Alliansen bildades 2003 för att en gång för alla visa att de borgerliga partierna kunde hålla sams och regera tillsammans.

Det fungerade bra i elva år. Men sedan en tid tillbaka är förbundet i gungning. M-ledaren Anna Kinberg Batra ägnar sig åt att få tyst på den interna kritiken och har, åtminstone tillfälligt, lagt uppdraget som Alliansledare åt sidan.

Liberalerna skakas av en intern strid om vem som ska leda partiet, i Kristdemokraterna är partiledaren Ebba Busch Thor delvis föräldraledig. Bara i centern är det lugn och ro, precis som det brukar vara i partier i medvind.

Än värre är att Alliansen dessutom är oense. I inställningen till Sverigedemokraterna finns åtminstone tre olika linjer. Irritationen över Kinberg Batras lappkast i den frågan är påtaglig i de tre andra partierna.

I förhandlingarna om vilka skatter Alliansen ska fälla och hur har inte resultat nåtts trots att frågan diskuterats på partiledarnivå.

Kort sagt, Alliansen är knappast en allians för närvarande och det kommer inte att bli bättre om Liberalerna byter ordförande.

Birgitta Ohlsson skulle som partiledare driva helt andra frågor än Jan Björklund gör och det skulle rubba balansen. Hon är mer liberal än Björklund, ultraliberal skulle en del säga, och har förutom utrikespolitik helst ägnat sig åt frågor som demokrati, jämställdhet och feminism.

Självfallet skulle hon L-ledare kräva att få genomslag för det i det gemensamma valmanifestet från de fyra partierna. Hur intresserade är M och KD av det på en skala? Gissa två gånger.

Hon skulle också ha ett större behov än Jan Björklund att synas, att ta plats på scenen. Men vid Alliansens gemensamma uppträdanden, ganska få under senaste halvåret, är det millimeterrättvisa som gäller. Ingen får prata mer än någon annan.

Kort sagt. Alliansen är redan i gungning. Och det lär inte bli bättre om Birgitta Ohlsson skulle ta över L-rodret.

Ingen av de grundarna till Alliansen är längre partiledare. Det är deras efterträdare som nu leder partierna. Ohlsson skulle bli den andra efter dåvarande FP-ledaren Lars Leijonborg. Ju längre anorna blir desto svagare blir lojaliteten med alliansbygget.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka här för att läsa mer och gå med!