Att jämföra sig med dem som är lika gamla är inte alltid kul

KOLUMNISTER

Ålder är blott en siffra, eller två. Möjligen tre om man har riktig tur i genlotteriet.

Ändå slutar vi förstås inte fascineras av bytet som sker varje födelsedag. En femma blir en sexa, en sjua blir en åtta, vi blåser ut fler ljus på tårtan och kommer allt närmare körkortet, klimakteriet och graven.

Själv är jag särskilt upptagen vid människor som är lika gamla som jag. Vad gör de, vad har de hunnit med, hur ser de ut? Ibland blir man i hemlighet uppiggad av jämförelsen, ibland är den direkt deprimerande.

Emmanuel Macron är en fascinerande man på flera sätt. Den ovanliga vägen till makten, frånvaron av traditionell partitillhörighet, kärleksrelationen med betydligt äldre dramalärarinnan Brigitte Trogneux. Macron blir också Frankrikes yngsta president någonsin med sina 39 år.

Och det är här vi måste stanna upp och ägna oss åt lite enkel huvudräkning. Vi måste till och med bena ut den i punktform för att förstå.

• Macron fyller 40 i december.

• Det betyder att han är 39 fram till dess.

• Jag fyller 39 i juni.

• Det betyder att han och jag kommer att vara 39 i cirka fem månader samtidigt.

Visst, det går inte att göra några som helst lämpliga paralleller, men jag och Macron har alltså levt ungefär lika länge och nu är han president, över ett helt land.

Och det är inte han som är för ung, det är jag som aldrig varit så här gammal.

Kris och panik. Jag som redan bearbetat att jag är äldre än brådmogna politiker som Gustav Fridolin och Annie Lööf. Att jag är född samma år som Peter Wolodarski, Katie Holmes, January Jones och Björn Ferry. Så kliver Macron in på världspodierna, talar om stabilitet och enighet och gör åldersmatematiken extremt svårsmält.

Han gjorde helt enkelt något helt annat med sina år. Låt mig gissa: satt som ett ljus på lektionerna, tog till vara på alla chanser, pluggade i stället för att festa, minglade med rätt människor, visste vad som var rätt sak att säga, investerade klokt, hade en STRATEGI. Där vi andra mest trillade på och så fick det bli som det blev och kanske hade vi också en del tur på vägen. Och visst, det gick bra ibland, men inte ”Macron-bra”.

Smaka på den – vi som är födda 77-78 kan aldrig bli ”Macron-bra”. Han knep den etiketten och nu sitter han snart i Élyséepalatset av guld och fnissar åt oss andra losers som fortfarande betalar av våra studielån.

Det enda som kan muntra upp mig nu är det faktum att Dolph Lundgren och Stefan Löfven båda är födda 1957.