”En hybrisman har ingen strategi”

Foto: AFP BELGA
KOLUMNISTER

Donald Trumps Mellanösternbesök är över och mer än en republikan lär andas ut över att han inte gjorde bort sig. En bra dag för USA:s president är som bekant en dag då han inte hånar etniska minoriteter eller läcker statshemligheter till ryska diplomater.

De utrikespolitiska förändringarna i Vita huset har inte varit helt lätta att bena ut under våren. Trump hade bland annat kallat Nato för ”överflödigt”, tills han i april träffade generalsekreteraren Jens Stoltenberg och plötsligt hyllade försvarsalliansen (”jag visste inte så mycket om den tidigare”). Efter uttalandet om att ”Kina våldtar vårt land” tog Donald Trump nyligen emot president Xi Jinping och förklarade att de ”utvecklat en vänskap”. Som om frågorna rörde sig om hans personliga kompis-preferenser, och inte en officiell hållning mellan två stormakter.

De evighetslånga analyserna i amerikanska medier, där man tolkat minsta presidentutsaga som nya världspolitiska spelregler, har allt mer mynnat ut i ett genant konstaterande: Donald Trump menar ingenting med någonting. Det finns ingen strategi. Han vaknar en morgon och sågar Nato tills han träffar någon som företräder Nato. Då ändrar han sig. Han slår fast att ”islam hatar oss”, ända tills han åker på besök till ett muslimskt land. Då är det plötsligt ”one of the world’s greatest faiths”.

Då var då och nu är nu. Släpp det!

Det är något mycket fascinerande över den blandning av arrogans och inkompetens med vilken Donald Trump tagit sig an ämbetet. Som affärsmannens absoluta oförmåga att acceptera att Wall Streets spelregler inte går att applicera på internationell diplomati.

När aktiemiljardären Mats Qviberg köpte upp gratistidningen Metro deklarerade han omgående att han ville ”rensa ut tidningens stalinister”, talade om samarbete med högerpopulistiska sajten Nyheter Idag och jämförde en Svenska Dagbladet-journalist med en ”aphjärna”. Allt på ungefär två veckor. Det var lite oroande men rätt underhållande att skåda från sidan. När stormen var över hade Qviberg lämnat Metro och för-lorat drygt 70 miljoner kronor på affären.

– Olyckligtvis så har vissa begrepp som jag använder i talspråk inte fungerat i tryck utan tolkats ordagrant, konstaterade han i ett sällsynt ögonblick av självinsikt.

Olyckligtvis tycks ord inte spela någon roll för typer som Qviberg och Trump. Att försöka tysta ner en FBI-utredning eller en granskande journalist är bara ett sätt att komma lite närmare sina mål.

Och det är väl fritt fram så länge man inte är typ politiker eller publicist.

Men det finns som bekant en inte oansenlig mängd män i världen som upplever att de kan allt. Den tondöve killen på jobbet som alltid sjunger karaoke på julfesten. Gitarrnovisen som bara måste plocka ut Stairway to heaven på hemmafesten fast alla vill dansa. Alla dessa pappor som upptäcker feminismen när de får en dotter och nyindignerat breder ut sig i spalterna. Och så vidare.

Den franske journalisten Françoise Giroud sa en gång att världen är jämställd först den dag då inkompetenta kvinnor innehar höga poster. Att döma av Donald Trumps popularitetssiffror kommer USA tänka en gång till innan de väljer en  frifräsare från näringslivet till landets viktigaste ämbete.

Får man hoppas att det snarare är hybrismannens sista skri vi bevittnar.


Mötespärla

Nu när hans resa går vidare mot Sicilien är det värt att påminna om en Trump-pärla:
I ett möte med Angela Merkel ska USA:s president ha upprepat sin önskan om att sluta ett tysk-amerikanskt handelsavtal hela tio (!) gånger. Varje gång ska Merkel ha förklarat att EU-länder inte kan skriva egna handelsavtal. ”Okej, vi får ta det med EU då”, ska Donald Trump till slut ha konstaterat irriterat.