Varför så tyst om våldsvågen i Göteborg?

Explosion i container i Göteborg.
Foto: Thomas Johansson/TT
Explosion i container i Göteborg.
KOLUMNISTER

Två bombdåd, en tredje sprängladdning hittad vid en flyktingförläggning, en person allvarligt skadad.

Varför är det tyst i rikspressen om en våldsvåg i Göteborg som Säpo utreder och som har lett till att en ledande nazist häktats?

Det är utomordentligt allvarlig brottslighet som utreds under ledning av åklagare Mats Ljungqvist vid riksenheten för säkerhetsmål.

Den 11 november förra året exploderade en sprängladdning på Övre Husargatan utanför en lokal som hyrs av Syndikalistiskt forum, en bokhandel och "mötesplats för Göteborgs vänster i bred mening".

Fönsterrutor krossades, fasaden skadades. Bomben var tillräckligt kraftig för att enligt åklagaren kunnat ha dödat en människa, om nu någon hade befunnit sig i närheten.

Ett par månader senare, den 5 januari i år, skadades en städare svårt då han skulle slänga sopor i en container utanför ett hotell som används som flyktingboende.

En av påsarna exploderade och tidningen GT berättar i dag att mannen snart fyra veckor senare ännu vårdas på sjukhus. Båda benen bröts av, han fick splitterskador över hela kroppen.

Den 25 januari hittades så en sprängladdning utanför en annan flyktingförläggning i Göteborg.

Då de två bomberna mot flyktingboendena till sin konstruktion påminner om varandra och då tillvägagångssättet i brottsligheten i övrigt bär likheter har Säpo tagit över och samordnat utredningarna.

Brotten är rubricerade som försök till mord respektive försök till allmänfarlig ödeläggelse och i ett uttalande har Säpos presschef Nina Odermalm Schei uttryckt farhågor för nya dåd.

Säpo utreder även om sprängladdningarna har någon koppling till attentatet mot bokhandeln, som en av ledarna i nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, NMR, har häktats som misstänkt för. Mannen, som nekar till brott, har dömts för misshandel fyra gånger, utretts för våldsamt upplopp och deltagit i uppmärksammade högerextrema aktioner.

I ett uttalande säger NMR att organisationen inte har någonting att göra med attacken mot syndikalisterna, vilket inte hindrar att mannen hyllas som en hjälte i kommentarsfält och på vissa forum:

"Han är ett lysande föredöme för vita människor i vår självklara rätt till överlevnad", "Det här är bara ett smutskastningsförsök från den lögnaktiga judepressen", "Inte onaturligt att någon protesterar mot det folkmord som pågår".

Etablerade medier har dock visat denna allvarliga serie brott betydligt mindre uppmärksamhet än vad rasistiska konspirationssajter och säkerhetspolisen har gjort.

Lokalpressen, inte minst GT, och mindre vänstersajter har i och för sig gjort ett anständigt journalistiskt arbete i bevakningen av händelseutvecklingen, men på riksnivå har tidningar, radio och tv nöjt sig med förströdda telegram och notiser. (Ja, det gäller även Aftonbladet).

Vad beror ointresset på? Hur kan det komma sig att grov kriminalitet som bär flera av terrorismens kännetecken inte leder till löpsedlar över hela landet, inslag i riksnyheterna och experter i studion?

Jag tror att det finns flera förklaringar. En är riksmediernas fixering vid Stockholm: bomber i huvudstaden hade troligen lett till större uppmärksamhet.

Ett annat skäl kan vara konkurrensen från andra nyheter. Trump och Kinberg Batras flirt med Sverigedemokraterna har tagit det redaktionella syret.

Men jag kan inte frigöra mig från misstanken att den främsta orsaken är av en helt annan natur. Föreställ er hur det hade sett ut i pressen om en välkänd extrem islamist med digert brottsregister suttit häktad och Säpo utrett om en terrororganisation från Mellanöstern låg bakom sprängladdningarna.

Någon som tror på ljumt journalistiskt intresse hos de stora drakarna om så vore fallet?

Ända sedan skyskraporna föll har västvärlden, inklusive journalistiken, koncentrerat sig på den islamistiska terrorismen. Fog för det saknas inte. Terrordådet utlöste två krig som i sin tur har lett till nya fasansfulla attentat runt om i världen.

Granskningen av mardrömsorganisationer som IS och al-Qaida är viktig. Men det dödliga, politiskt motiverade, våldet återfinns även i andra extrema miljöer.

I Kanada misstänks en extrem nationalist häromdagen ha mördat sex personer i en moské i Quebec. I Göteborg tros nazister ligga bakom bombdåd. Två aktuella exempel, listan går att göra betydligt längre.
Låt oss inte sluta berätta om vad högerextremismen är kapabel till.