Är det verkligen självklart att nazisterna i Göteborg är terrorister?

1 av 2 | Foto: Thomas Johansson/TT
I ett av dåden exploderade en sprängladdning i en container i Göteborg.
KOLUMNISTER

Nazisterna som misstänks för bombdåd i Göteborg borde åtalas för terrorbrott, ropar ledarsidor och sociala medier.

Är det verkligen så självklart?

Bombattentat mot flyktingförläggningar och en mötesplats för vänsterpersoner i Göteborg, så kraftiga att människor kunde ha dött.

De tre misstänkta gärningsmännen är högerextremister som har kopplingar till nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen. Två av dem har dessutom fått militär utbildning i Ryssland.

Om dessa mycket allvarliga brott går att säga ett och annat. Som exempelvis det egendomliga i att riksmedier varit relativt tysta om attentaten.

Jag orkar inte ens tänka på hur många spaltmeter som hade skrivits och hur många terrorexperter som hade intervjuats i tv om en grupp IS-sympatisörer med träning i Syrien började spränga bomber i rikets näst största stad.

En annan aspekt är om brotten, som av allt att döma är politiskt motiverade, ska bedömas som terrorism.

Ledarskribenter på så skilda tidningar som Aftonbladet och Svenska Dagbladet är överens om den saken och det kan förefalla vara uppenbart att så borde vara fallet.

Men EU:s juridiska definition av terrorbrott, som inte är ett under av klarhet, krånglar till det.

Terrorism är vissa brott om ”gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation om avsikten med gärningen är att:

  1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp,

  2. otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd, eller

  3. destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer”.

Fallgroparna i denna juridiska snårskog är många, vilket inte minst ett par något så när aktuella rättegångar i Sverige visar.

I Malmö åtalades i fjol en man som bevisligen sympatiserade med IS för att ha slängt in molotovcoktails i en shiamuslimsk föreningslokal.

Terrorbrott eller mordbrand, ansåg åklagaren. Nej, detta är inte terrorism, svarade tingsrätten. Brottet hade inte allvarligt kunnat skada staten Sverige. (Mannen friades även för mordbrand, men det är strängt taget en helt annan historia).

Tidigare i år fastställde hovrätten tingsrättens livstidsdom för två män som deltagit i mord på två män som fick sina halsar avskurna i ett industriområde utanför Aleppo i Syrien någon gång under våren 2013.

Gärningsmännen tillhörde en terrorklassad organisation. Att morden borde bedömas som terrorism kan tyckas självklart.

Så enkelt var det dock inte. Männen åtalades för terroristbrott alternativt folkrättsbrott, vilket i detta fall innebar att de åtalade tillhört en väpnad grupp som gjort sig skyldig till svåra överträdelser av de internationella överenskommelserna som reglerar väpnade konflikter i Genèvekonventionen.

Nu fälldes visserligen männen för terrorism. Men min poäng är att paragraferna är så pass diffusa att åklagare Agnetha Hilding Qvarnström kände sig tvungen att gardera i ett fall som synes vara uppenbart.

Åklagare Mats Ljungqvist övervägde att åtala de misstänkta nazisterna för terrorbrott, men kom till slut fram till att inte göra det. Rubriceringen blev allmänfarlig ödeläggelse.

Han har ett tydligt och ett mindre tydligt argument. Det senare är att attentat mot flyktingar inte ”generellt kan anses att innefatta att allvarligt injaga fruktan hos befolkningsgrupp”.

I min värld är det troligt att bomber mot flyktingförläggningar mycket väl kan göra gruppen flyktingar livrädd.

Problemet är det inte är en och samma befolkningsgrupp som har befunnit sig på de attackerade förläggningarna.

Åklagarens tydligare argumentet är att dåden inte ”allvarligt har destabiliserat politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer”. Det förefaller vara en korrekt analys. Och därmed når troligen inte brotten upp till lagstiftarens krav.

Att ropa terrorism är enkelt. Jag har själv sjungit i kören och skrivit kritiskt om att den högerextreme och rasistiske skolmördaren i Trollhättan inte klassades som terrorist av Säpo. Men för de rättsvårdande myndigheterna är saken svårare.

Ända sedan skyskraporna föll på Manhattan har västvärlden koncentrerat sig på det islamistiska mördandet. Bekämpningen av det högerextrema politiska våldet har hamnat i skymundan.

Det är farligt. Låt oss inte glömma att nordens värsta terrorist är Anders Behring Breivik.

Men jag tänker inte delta i kritiken mot åklagaren i detta fall. Såväl Ljungqvist som Säpo har tagit brotten på största allvar.

Och det viktigaste är inte hur bombdåden definieras. De viktigaste är att attentaten upphör och att de skyldiga ställs till svars. Sannolikt hade människor dött om de fått fortsätta.