Så svek byråkratin – när den behövdes som bäst

Foto: SVT
KOLUMNISTER

Fredrik Wersäll, president i Svea hovrätt, påpekade i all enkelhet det mest skrämmande i fallet Kevin:

Polisen ska inte avkunna dom i en rättsstat.

Men det skedde när polisen i Arvika förklarade för allmänheten att saken var uppklarad. Efter upprepade sessioner av förhör som för tankarna till tortyr hade två små gossar befunnits skyldiga.

De groteska och upprörande förhören med de fem– och sjuåriga bröderna fick vi inget veta om förrän Dokument inifrån visade dem i TV, 19 år efter Kevins död.

Vi vet alla att polisen inte avkunnnar dom i en rättsstat. I praktiken skedde det ändå i fallet Kevin. Varför reagerade ingen? Någon högre upp i polisens hierarki? Någon åklagare? Domare? Justitieministern? Justitiekanslern – som ska kontrollera att myndigheterna följer lagar och regler?
Eller rentav någon kunnig kriminalreporter?

Byråkrati är ofta ett skällsord. Min synonymordbok ger en hel rad alternativa beskrivningar: mandarinvälde, kineseri, ämbets(manna)dryghet, formrytteri...

Men byråkrati är också den reglerade ordningen för hur beslut ska fattas, tjänstemän utses, val hållas, tvister avgöras, domar avkunnas. Den är vårt värn mot godtycke och barbari.

Även när barn misstänks vara mördare finns en fastlagd ordning, en byråkratisk gång. Den kallas bevistalan, påpekar Fredrik Wersäll. Ett slags rättegång när minderåriga är misstänkta. Ingen dom avkunnas. Men för de inblandades skull, och samhällets, blir det formellt utrett vad som skett.

Mordet på Kevin var så hemskt och svårt att ta till sig att få ville veta detaljerna. Vi visade hänsyn, ingen ville gräva i ett fall där barn dödar barn. Polisen säger att fallet är löst. Bra. Vi går vidare. Kritiska frågor behövs inte, de skulle betraktas som närmast oanständiga.

Så svek byråkratin när den som bäst behövdes. Journalisterna svek också, antingen för att de var flata eller okunniga. Visste verkligen ingen som bevakade fallet att det finns något som heter bevistalan?

Sveket är inte historia. Vi lever med det nu, och det kan vara värt att minnas nästa gång någon skäller på regler och beslutsgångar och formalia.

Om de små bröderna var oskyldiga, vem dödade då Kevin?

Går det en mördare lös i Arvika?