Frågorna är så många – och svaren så få

KOLUMNISTER

VÄSTERÅS. Så vilken av sina tio versioner om natten då hennes pappa mördades tänkte kvinnan spela ut i rätten?

Det blev ett potpurri på flera av berättelserna. 

1/8

Torsdagen inleddes med ett betydande bakslag för den 42-åriga kvinnan

Hon har krävt att åklagarna inte ska få använda det inspelade förhöret med hennes 13-årige son, ett förhör i vilket pojken spräckt ett av hennes många försök till alibi rörande kvällen då hennes föräldrar överfölls.

Morfar har blivit mördad, morrmor utsattes för ett mordförsök. Han vill att rätten ska få ta del av hans vittnesmål, men det försöker hans mamma av lätt insedda skäl att stoppa. 

Kravet framstår som ”närmast stötande”, skriver Västmanlands tingsrätt i en för jurister osedvanligt skarp formulering i sitt beslut. 

Varför, vill åklagare Jessica Wenna veta, skämtade du med poliser under flera av förhören med dig?

Kvinnan snörvlar, harklar sig, säger att åklagaren är den elakaste människan hon har mött, försöker sedan förklara.

– Jag tog inte det här på allvar. 

– Inte? Förstod du inte att du var misstänkt för två mord? Att din pappa var död?

– Nej. 

Det skulle onekligen förvåna en smula om rätten i sin dom kommer att uppleva ett påstående av detta slag som trovärdigt. 

”Beskriv än en gång vad du gjorde kvällen den 3 augusti”, fortsätter åklagaren med en tydlig referens till kvinnas alla olika redogörelser.

Upphämtad för att sälja sex?  Åkte i väg för att köpa en pistol? Satte sig i bilen och körde till en livsmedelsaffär? Skjutsade pojkvännen till fest i en annan stad? Hemma med barnen?

Alla försök att skaffa sig alibi den kvällen har misslyckats och när den misstänkta ska berätta blir det en blandning av tidigare påståenden. 

Lagade mat. Skulle skjutsa pojkvännen till Katrineholm, men det blev inte av. Tonårssonen tog hand om småbarnen medan hon åkte till Willys för att handla. Stängt. Körde vidare till Ica. Men framme med varorna vid kassan upptäckte hon att hon inte hade Visa-kortet med sig. Bara att åka hem igen. 

Den här människan har sannerligen varit förföljd av otur. Folk har skickat komprometterande sms i hennes namn, släktingar har av polisen pressats att ljuga, bestickande innehåll i avlyssnade telefonkonversationer har handlat om andra saker än vad de tycks göra. 

– Varför tror du att din pojkvän pekar ut dig som ansvarig? frågar åklagaren.

– Det kan bara handla om kultur. 

– Vad menar du?

– Polisen har hotat honom med koranen och religion. 

Har du någon kommentar till din döde makes släktingars vittnesmål om att du ville bränna ihjäl dina föräldrar i sommarstugan?

– Det var hans egna fantasier. 

Johan Fahlander, den andre åklagaren, tar över. Han läser högt ur olika förhör för att visa hur hennes berättelse har förändrats. 

– Du sa åt din son att han ska säga att du var hemma på kvällen den 3 augusti.

– Ja, det var inte sant. 

– Vad tycker du om att du uppmanat din egen son att ljuga?

– Det är inte bra. 

Lunch. Kvinnan är blek, ser skakad ut. Det är som om hon räddats av gonggongen. Men eftermiddagen fortsätter på samma sätt. Åklagaren går till attack efter attack. 

Varför sa du åt din pojkvän i avlyssnade samtal att tiga för polisen? Varför varnade du din son för att mobilen kunde vara avlyssnad? Varför sa du att du arbetade som call girl och sålde sex den kvällen?

Frågorna är så många, svaren så få. Har klockan klämtat för denna kvinna?