Lagrådets kritik en katastrof för regeringen

KOLUMNISTER

I sin första regeringsförklaring slog Stefan Löfven fast att FN:s barnkonvention skulle bli svensk lag.

Att se hur de tunga juristerna i Lagrådet strimlar regeringens förslag till nya paragrafer sönder och samman kan inte vara roligt för statsministern.

Det var den 3 oktober 2014 och den nye statsministern skulle hålla sitt årliga tal inför riksdagen vid öppnandet av riksmötet.

"Sverige ska vara ett av de allra bästa länderna att växa upp i. Regeringen påbörjar arbetet att göra FN:s barnkonvention till svensk lag, förkunnade Löfven inte utan stolthet.

Visserligen förband sig Sverige redan 1990 att folkrättsligt följa konventionen, men nu skulle den i sin helhet och till sin bokstav bli en del av svensk lag.

Utredning tillsattes i sedvanlig ordning och i somras lämnade regeringen, trots skarpa invändningar från en del juridiska instanser, ett färdigt förslag till Lagrådet, den myndighet som ska granska lagförslag innan de klubbas i riksdagen.

De tunga juristerna, vars senaste protokoll publicerades i går, är inte nådiga i sin analys av socialdepartementets förslag.

Juristerna inleder med att påpeka att ett av argumenten för att göra barnkonventionen till svensk lag är att de paragrafer som tillvaratar ungas rättigheter långt ifrån alltid följs.

"Det kan betvivlas att lagefterlevnaden blir bättre om det införs ytterligare ett lager av bestämmelser", konstaterar Lagråddet lakoniskt.

Justitieråden påpekar dessutom att de flesta av konventionens paragrafer är allmänt hållna och utformade så att de inte passar för tillämpning i enskilda fall och att den kan komma att kollidera med andra lagar.

Men den hårdaste kritiken rör regeringens bakvända tågordning: Först ska lagen införas, sedan ska en utredning analysera brister.

Irriterat avslutas sågningen med ett påpekande om att översättandet av barnkonventionen till svenska inte var färdig innan lagrådsremissen skickades till Lagrådet.

Jag har sett justitieråden strimla förslag i än hårdare ordalag än dessa. Men då har det rört sig om ihoprafsade produkter som regeringens knasiga och panikslagna försök att få stänga Öresundsbron, vilket föranledde Lagrådet att författa ett elakt yttrande som inte bara borde vara standardlitteratur på landets juristutbildningar utan mycket väl även skulle kunna tjäna som inspiration för nationens ståuppkomiker.

Men att ett lagförslag som har förberetts med normalt utredningsarbete underkänns på detta vis tillhör inte vanligheterna, för att uttrycka det försiktigt.

Frågan är vad som händer nu. Lagrådets yttranden är inte bindande och det har hänt att såväl nuvarande som tidigare regering har struntat i dess slutsatser.

Den här kritiken är dock så förödande att jag har svårt att se hur det ansvariga statsrådet Åsa Regnér ska kunna strunta i den, hur mycket olika barnrättsorganisationer än vill det.

Om regeringen rycker på axlarna denna gång är det lika bra att lägga ner Lagrådet. Eller ge myndigheten större makt.