Sossar, det här är ju en solklar valfråga för er

Det skämtades om att den socialdemokratiska partikongressen i Göteborg skulle framstå som en moderatstämma. Tanken var ju att kongressen, ­förutom läpparnas bekännelse till ideologin om hårdare tag, också skulle driva igenom några tydligt social­demokratiska idéer. Men därav blev intet, skriver Jan Guillou.
Det skämtades om att den socialdemokratiska partikongressen i Göteborg skulle framstå som en moderatstämma. Tanken var ju att kongressen, ­förutom läpparnas bekännelse till ideologin om hårdare tag, också skulle driva igenom några tydligt social­demokratiska idéer. Men därav blev intet, skriver Jan Guillou.Foto: BJÖRN LINDAHL
KOLUMNISTER

Ur socialdemokratisk synvinkel slutade den socialdemokratiska partikongressen i Göteborg med fiasko. Alla högerståndpunkterna drevs till beslut, hårdare tag, längre straff, fler straff, nya brotts­rubriceringar, fler batonger, ännu fler poliser, hårdare tag mot flyktingar och tiggare, allt det där som moderater, kristdemokrater och sverigedemo­krater driver som huvudlinje.

Detta var väntat och skämtades om en hel del i förväg, att just i de här ­frågorna skulle sossarnas kongress framstå som en moderatstämma. Rent taktiskt var det möjligen inte så svårt att förstå. I den skummande våg av lag-och-ordning som just nu sveper över landet gällde det att inte bli akterseglade. Eller att hamna i en val­rörelse om enbart högerfrågor.

Men tanken var ju att kongressen, ­förutom läpparnas bekännelse till ideologin om hårdare tag, också skulle driva igenom några tydligt social­demokratiska idéer. Som till exempel att avskaffa absurditeten med religiöst inriktade privatskolor, eller helt enkelt avskaffa det så kallade fria skolvalet och återförstatliga skolan. Men därav blev intet.

Kongressen fattade i stället meningslösa beslut som att ”begränsa vinst­jakten”. Det går ju inte. Varje ­tävling ­mellan statliga inspektörer och privata näringslivet i grenen kreativ bokföring slutar med seger för räknenissarna. På ­sådana biter bara ett lagligt förbud.

Att man inte ens kunde besluta att ­lägga ner de religiösa skolorna ter sig än märkligare. Avsikten med religiös skola är att bedriva religiös under­visning. Vad skulle det annars vara? Sak samma om det gäller scientologiskt hokus pokus, ­islamistisk extremism eller kristen ­fundamentalism.

Detta har inte med religionsfrihet att göra. Religion får fritt utövas på fritiden, som söndagsskolan förr i världen. Gärna med föreningsbidrag. Sekteristisk indoktrinering av barn under skoltid är en helt annan sak. Det kränker barnens religionsfrihet.

Om sossarna inte ens vågar ge sig på detta vansinne så blir det förståeligt att de inte heller vill göra något åt katastrofen med privatiserandet av skolan.

Alla vet att privatisering av skolan ­ledde till kraftiga försämringar. Det är ingen åsikt. Det är resultatet av mångårig forskning i flera länder. Det är förklaringen till att inga andra tagit efter Sverige. Privatisering av skolan leder till sämre resultat, sortering av eleverna, betygsinflation och orättvisa när det gäller tillgången till högre under­ visning. De privata skolföretagen kan inte påverka sin inkomst – skolpengen. De kan bara göra vinst genom att sänka kostnader, det vill säga för­sämra undervisningen. Självklart.

Från början, på Thatchers och Ronald Reagans 80-tal när privatiserings­idéerna blommade upp, menade förespråkarna att privatiseringar skulle ­leda till bättre resultat. I dag, när vi vet att det bevisligen blev tvärtom, menar liberaler och högerfolk att det i stället handlar om ”valfrihet” som om denna valfrihet hade ett värde i sig. Fastän ­ingen vet vad det skulle vara, utom de medelklassföräldrar som tror sig smartare kunna placera sina barn än underklassens föräldrar. Däri kan de ha rätt, och det är också ett skäl för att skrota systemet.

Skolan är ett nationellt intresse och inget privatekonomiskt. I skolan byggs Sveriges framtid på lång sikt, det är en angelägenhet för oss alla. Privata skolföretag har ett helt annat och kortsiktigt vinst­intresse.

En solklar socialdemo­kratisk idé vore alltså ­ att återförstatliga skolan och lägga ner det misslyckade privatiserings­experimentet. En enhetlig skola, lika undervisning och lika chans för alla barn i Sverige, oavsett vilka föräldrar de har, vem kan vara emot det?

Jo, det kan visserligen ­moderater, kristdemokrater och sverige­demokrater. Men en överväldigande majoritet av svenska folket är för en ­sådan återgång till den demokratiska skola vi hade innan nyliberalismen startade sitt segertåg över västvärlden.

Att majoriteten i riksdagen har en från folket starkt avvikande upp­fattning i denna fråga tycks vara ett avgörande argument för att sossarna fegat ur. Man säger att sådana förslag inte skulle kunna antas av nuvarande riksdagsmajoritet, eftersom Sverige­demokraterna lagt sig dikt intill högern i nästan alla frågor.

Jag har svårt att se det kloka i att vika ner sig för sverigedemokrater i en grundläggande demokratifråga. Men om socialdemokraterna och vänstern lade fram ett förslag om återdemokratiserad skola för riksdagen så finge motståndarna på allvar visa färg och rösta nej. Det vore väl alldeles utmärkt inför kommande riksdagsval, att gå ut med en av de mest grundläggande demokrati­frågorna till väljarna? Varför socialdemokraterna hellre riskerar en valrörelse om hårdare lagar, fler poliser och vem som är för mjuk mot terrorismen är, för­siktigt uttryckt, något gåtfullt.

FÖR ÖVRIGT ANSER JAG ATT ...

… Jimmie Åkessons försök att skära pipor i terroristvassen var i fräckaste laget när han jämrade sig över nedröstade SD-förslag i riksdagen. Inte ett enda av hans uppräknade förslag hade stoppat lastbils­terroristen på Drottninggatan. Inte ett enda.

… det är lite underligt att söka jobb som barnmorska om samvetet hindrar en att utföra jobbet. Som att söka till fallskärms­jägarna med reservationen att man dock, i händelse av våld, skulle vara samvetsförhindrad att delta.