Jag låter kvinnohatet vagga mig till sömns

KOLUMNISTER

Jag vet inte när jag började lyssna på podcaster för att somna ­ på natten, jag vet bara att jag inte kan sluta. Om jag inte har bedövande babbel i örat ligger jag med gapande syn ut i det grumliga mörkret och tänker på allt jag aldrig gjorde samt vem jag är, alltså innerst inne.

De små barnen lyssnar på sago-cd, vad är skillnaden?

”Ligger du med mobilen i sovrummet när du ska sova? Du kommer få PODDCANCER.”

Men jag vågar livet.

Min absoluta favoritpodd är ”Lilla drevet”. Men ett avsnitt per vecka utspritt över sju nätter är en ekvation som brister redan på tisdagen. Så för något år sedan började jag lyssna på mordpoddar från utlandet. För regeln är sådan, att när det är en man som pratar engelska med amerikansk brytning så har det nästan inte hänt. Jag kan distansera mig och jag kan fördjupa mig, utan att drömma mardrömmar, utan att få ångest över all den plåg- samma död jag alltså använder för att påskynda min egen insomning.

All denna distans har dock gjort mig senfattad och icke-analytisk.

För hur är det möjligt att jag inte har hört exakt vad det handlar om bakom all läcker ihopknypplad dramatik?

Det är kvinnan som bodde i ett vackert hus med välartade barn, mannen var läkare. Han slog ihjäl henne.

Det är tjejen som tog bussen till stranden med sina yngre syskon. Hon blev ihjälslagen bakom en klippa medan barnen förgäves satt och väntade på henne tills det blev mörkt.

Det är den ensamstående mamman som en barnfri kväll tog med sig en manlig vän hem för lite fyllemat. Han ströp henne eftersom hon inte ville ha sex med honom.

Grovt och kreativt räknat handlar 95 procent av alla mordpoddar jag lyssnat på om kvinnohat.

Allt förpackat i snygga ljudslingor, uppbyggt enligt dramaturgins alla spektakulära regler.

Åh, vad spännande! tänker den trötta mamman när hon borrar ner kinden i den platta kudden och för­lorar sig i läbbiga historier. Som alltså är historier från verkligheten, som alltså bara är kvinnohat. Och jag har tänkt att både motiv och förövare är mystiska, men det finns ingen mystik, det finns bara ett offer och en anledning, det är bara sceneri och namn som byts ut.

I går lyssnade jag på ett avsnitt om en flicka som blivit våldtagen och mördad av en jämnårig klasskamrat som lurat hem henne till sig genom att säga att han funderade på självmord.

Mamman till flickan hade tackat ja till att medverka i podden, men ville göra en sak fullständigt klar: Mord är inte underhållning.

Ändå medverkar hon. För att hon vill berätta.

Och ändå lyssnar jag. För att jag vill höra.

Och det är okej. Så länge jag aldrig glömmer vad det handlar om.
Hat mot kvinnor, så starkt att det dödar.

Och om ni inte förstår vad poängen med den här texten är så handlar den alltså om att jag är trög


Barnmorskan VS Kvinnors rätt

Jag förstår att man vill jobba som barnmorska och vara med om de lyckliga stunderna blott. Men livet fungerar ju inte så, hur pro life du än är. För saliga äro de, som värnar patientsäkerheten. Amen.

Sångerskan VS Renoveringen

Om jag hör ett ord till om Anna Book och hennes liv efter ”Arga snickaren”. Så lär det inte vara det sista.