Därför gör världen inget för att stoppa slakten

KOLUMNISTER

Omvärlden söker desperat efter sätt att stoppa slakten av civila i Aleppo.
Men med Rysslands veto i säkerhetsrådet och en handlingsförlamad president Obama så är möjligheterna små.
Istället får världen stå där med skammen precis som efter Srebrenica och Rwanda.

1 av 4 | Foto: AFP

Att Putin tillsammans med Syriens president Assad satt in stöten mot Aleppo just nu är ingen slump.
Rysslands president vet att det sista Obama vill göra är att ge sig in i det syriska inbördeskriget med mindre än två månader kvar på presidentposten.

USA har i praktiken abdikerat som världspolis, en orsak till att världen i dag känns mycket mer skakig.

Maktvakuum

Här finns ett maktvakuum som president Putin utnyttjat. Helst vill han kunna ställa tillträdande president Trump inför ett fullbordat faktum där Assadregimen kontrollerar hela Aleppo och därmed Syriens fyra största städer.

Ända sedan Syrienkonflikten startade har Barack Obamas beteende kännetecknats av handlingsförlamning. Hans främsta mål har varit att hålla USA utanför kriget. Det vara bara med stor ovilja och inför vad han såg som ett existentiellt hot mot USA som han gav order om amerikanska bombningar av IS i Irak och Syrien.

Bombar urskiljningslöst

Den amerikanska frånvaron gav Ryssland tillfälle att ge sig in i kriget på president Assads sida genom att hävda att det var IS och "terrorister" i största allmänhet som man angrepp.
USA och västvärlden har för länge sedan accepterat att Assad blir kvar som Syriens ledare. Alternativet i form av ännu värre kaos eller islamistiskt styre är ännu värre.

Skulle USA nu ge sig in i kriget på rebellernas sida finns risken att man hamnar på samma sida som al-Qaida eller IS. Hur Obama än gör får han massiv kritik.

Det som pågår i Aleppo är en masslakt av civila. En kvarts miljon civila i östra Aleppo har sedan mer än en månad tillbaka utsatts för intensiva bombningar från Ryssland och Assadregimen. De båda hävdar att de strider mot de några tusen rebellsoldater som biter sig fast i staden men sanningen är att de bombar urskiljningslöst för att driva ut alla människor ur denna del av staden. Hus efter hus förvandlas till grushögar. Spelar ingen roll om det är sjukhus eller skolor. I Aleppo liksom på många håll i övriga Syrien har alla gränser redan överskridits.

Aldrig mer

Vad vi bevittnar är krigsbrott på en skala som för tankarna till bosnienserbernas massaker på muslimska män i Srebrenica 1995, folkmordet i Rwanda 1994 eller de amerikanska bombningarna i Vietnam på 70-talet.

Efter den typen av massakrer brukar världens ledare ställa sig upp med högtidliga löften om att det aldrig mer ska få hända. Ändå händer det igen. Gång på gång.

Normalt är det FN:s säkerhetsråd som hade agerat för att få slut på övergreppen. Men eftersom Ryssland sitter med där och kan blockera varje beslut med sin vetorätt är säkerhetsrådet lika förlamat som resten av världen.

När USA inte är berett att agera finns det helt enkelt ingen som kan stoppa slakten.

Att FN:s generalförsamling på något sätt skulle kunna stoppa dödandet är en god tanke men den är född ur desperation. Chansen att lyckas den vägen är mikroskopisk.

Struntar i krigsbrott

I krig gör den starka sidan till slut vad som krävs för att vinna. Man struntar i krigets lagar. Alla de stolta internationella deklarationer och avtal man skrivit på är ingenting värda. Man rycker på axlarna åt de eventuella rättsliga följderna. Putin vet att risken för att han ska ställas inför rätta för krigsförbrytelser är närmast försumbar. Vem ska kunna tvinga honom till Haag? Assad ligger sämre till men för honom handlar kriget om att överleva för stunden.

Men även om Aleppo till slut faller i regimens händer tack vare stödet från Ryssland och Iran är kriget inte slut. Motståndet mot Assad kommer att fortsätta. Liksom dödandet. En fred i kriget som under snart sex år dödat en halv miljon människor och tvingat 11 miljoner syrier på flykt känns mer avlägsen än någonsin.

– Världen ser på, varnar FN-sändebudet Staffan de Mistura de stridande.

Problemet är att det är allt världen gör och varken Assad eller Putin bryr sig.