I det sumpiga träsket får andra aktörer verka

KOLUMNISTER

Det händer rätt ofta att jag får frågor om etik. Om journalisters yrkesetik och om den svenska pressetiken. Bägge centrala pelare för oss i vårt arbete att dygnet runt leverera Aftonbladet, Sveriges primära nyhetskälla, till våra läsare och tittare.
Aftonbladet är anslutet till det branschgemensamma pressetiska systemet och har en ansvarig utgivare.

Det är jag.

Det är jag som i slutänden ansvarar för allt vi publicerar.
Och det är mycket det.
Med nästan 500 artiklar och rörliga inslag per dygn så förstår var och en att jag ensam inte kan ha koll på allt. Som jag ser det är utgivarskapet mycket en fråga om ledarskap. Det är min uppgift att informera, delegera och rekrytera på ett sätt så att min pressetiska hållning genomsyrar hela organisationen.

När jag intervjuades av Martin Ahlquist, tidigare chefredaktör för tidningen Fokus och nu medarbetare på Expressen, inför hans och Tommy Borglunds bok Medier och etik (Sanoma förlag) som kommer i juni, så frågade han mig om pressetiken mer övergripande.
Hur jag tycker att den faktiskt står sig.
Jag anser att det finns en tydlig paradox här. Samtidigt som nätet översvämmas av hot och hat, skräp och falska nyheter från avsändare som har fräckheten att kalla sig alternativa medier – när den rätta benämningen är propagandasajter – och som struntar i allt vad etik heter, så är de medier som är anslutna till det pressetiska systemet mer ansvarsfulla än någonsin.

Bristen på ansvar hos dessa icke-ansvariga aktörer har lett till en ännu större medvetenhet om pressetikens betydelse hos traditionella och etablerade medier.

Om du läser Aftonbladet i print eller online, om du är en av våra 3,5 miljoner dagliga användare, så kan lita på att vi till exempel aldrig publicerar namn och bild på en person utan att det skett noga överväganden i linje med de pressetiska riktlinjerna.
Ingen ska vara bättre än oss på att göra dessa korrekta pressetiska avvägningar och därmed garantera genomtänkta publiceringar.

Ansvarsfulla publiceringar är ett sätt att visa på den avgrundsdjupa skillnaden mellan oss och propagandister som Fria tider och Avpixlat, till exempel. Jag är också helt övertygad om att vi inte skulle få högre trafik eller upplaga om vi till exempel systematiskt hängde ut människor med namn och bild.
Aftonbladet ska inte ner i träsket av generaliseringar, omotiverade namnpubliceringar och yviga samt faktasvagt underbyggda påståenden.

Det skulle vara helt förödande för vårt varumärke och det vi står för.

I det sumpiga träsket får andra, de oansvariga, verka.