Sista festen är över – efter valet 2018 inleds dödsdansen

1 av 2 | Foto: Janerik Henriksson/TT / TT NYHETSBYR≈N
KOLUMNISTER

Att Jonas Sjöstedt höll ett socialdemokratiskt tal i Almedalen var föga sensationellt. Han är ju socialdemokrat, modell 1970 ungefär. På den tiden skulle vilken som helst sosse ha varit emot exempelvis bättre privatiserade skolor för överklassen och sämre kommunala skolor för underklassen.

Mer överraskande var den folkpartistiske liberalen Jan Björklunds socialdemokratiska tal. Han gick till storms mot de växande klassklyftorna, skröt med att han själv kom från arbetarklassen och försäkrade att han ville avskaffa klassklyftorna. Men för att åtminstone något gardera sig mot risken att på allvar betraktas som socialdemokrat betonade han gång på gång att dessa klassklyftor måste avskaffas utan "kollektiva lösningar". Det var en fantasieggande reservation. För hur avskaffar man klassamhället med "individuella lösningar"?

Nästa socialdemokratiska tal hölls av Annie Lööf som växlade in på den socialdemokratiska paradgrenen vård och omsorg. Hon ville till den grad förbättra vården och omsorgen att hon slog Stefan Löfven i huvudet med Olof Palme. Hon menade att hon själv stod närmare Olof Palme än Löfven.
Sen följde ett socialdemokratiskt tal av Ebba Busch Thor som också bjöd över sossarna i paradgrenen vård och omsorg. Men hon sade sig också vara emot terrorism, särskilt islamistisk terrorism. Möjligen skulle man förstå den markeringen som att Ebba Busch Thor var mer emot terrorism än alla de andra socialdemokraterna.

Men den frågan är lite mysko. Den enda profilerade politiker som hittills pekat ut andra politiker, fast oklart vilka, för att vara mjuka mot islamistisk terrorism är den våldsbejakande liberalen och partiledarpretendenten Birgitta Ohlsson.
Magdalena Andersson höll det minst överraskande socialdemokratiska talet i Almedalen. Hon var för ordning och reda.

Men sen blev det Jimmie Åkessons tur och nu skulle det väl ändå inte bli ett socialdemokratiskt tal? Jodå. Genom att frammana Per Albin Hanssons ande och nämna ordet "folkhemmet" över 40 gånger visade Jimmie Åkesson att också han innerst inne var sosse. Men av den riktigt gammaldags sorten som inte (vilket Jimmie måste ha missförstått) var emot klassamhället.

Fast i rättvisans namn måste man nog påpeka att Jimmie Åkessons socialdemokratiska tal innehöll några försiktigt subtila markeringar som måste tolkas som vanlig högerextremism, som hyllningar till ett sammanhållet folk utan klasskamp och utlänningars hemortsrätt i Sverige om de "tar seden dit de kommer". Där fick han äntligen en rejäl applåd från sina konsternerade anhängare. På sverigedemokratiska betyder den formeln att svartskallarna skall lära sig veta hut, äta fläsk som folk och gå på folkdanskurs innan de kan upptas i den svenska gemenskapen.

Fridolins socialdemokratiska tal missade jag eftersom jag rest hem. Jo, jag var alltså i Almedalen för första gången på 25 år, då när det bara hölls ett par hundra seminarier. I år var siffran 4 100. Då dominerades inte Almedalsveckan av försäljare och kommunpolitiker, då landade inte mellan 50 och 80 plan dagligen på "Visby Airport", då slapp skattebetalarna lägga ut hundratals miljoner på icke-politikers betalda Gotlandssemester på en politikervecka som inte längre är politikervecka.

Då var inte en discotävling veckans huvudsakliga begivenhet. Jag tvivlar alltså på att skattebetalarna får valuta för alla pengar de ofrivilligt lägger ut för Almedalspartyt. Horder av kommunpolitiker som åker dit för att sätta Knyppelbo eller Västerbotten på kartan kan inte löna sig. Dessa semesterresenärer lägger gladeligen ut 5 000 kronor natten på säng eller flygbiljett som kostar som till New York eftersom det är andras pengar. Businessfolkets kostnader dras av på skatten. Och allt detta slöseri med andras pengar för att vi ska få nöjet att höra partiledarna hålla väl förberedda linjetal? Jag är inte ironisk gentemot de politiska talens betydelse.

I just det avseendet är Almedalsveckan en viktig demokratisk tradition. Men det övriga spektaklet har svällt över alla rimliga kostnader. För skattebetalarna, som sagt. Mitt tips är att det blir som vanligt i Almedalen nästa år, eftersom det är valår och alla politiker måste vara där. Men år 2019 inleds nog Almedalens dödskamp. Diagnos: övergödning med skattemedel, alltför stor frestelse att smälla andras pengar. Jag missade alltså Anna Kinberg Batras tal, men vågar mig på gissningen att hon profilerade sig som den enda icke-socialdemokratiska talaren. Men det är bara en gissning.

För övrigt anser jag att…

…Ebba Busch Thor riktade berättigad, och märkligt nonchalerad, kritik mot det fullkomligt vansinniga förhållandet att Saudiarabien kan förse svenska moskéer med hatpredikanter av värsta wahhabitiska slag. Det måste gå att stoppa.

…Jimmie Åkessons grepp att citera von Heidenstams diktrad "det är skam, det är fläck på Sveriges banér att medborgarrätt heter pengar", nog byggde på ett missförstånd. Den gamle reaktionären var emot rösträtt graderad efter inkomst, inte för någon allmän rösträtt.