Det börjar med fåglarna – sedan går jorden under

Är de döda fåglarna i Falköping början på jordens undergång?
Är de döda fåglarna i Falköping början på jordens undergång?Foto: Foto: LÄSARBILD
KOLUMNISTER

Jag hatar fåglar. Det är något med deras själlöshet. Oberäkneliga och svartögda, i regel tysta, alltid obehagliga. Jag får en känsla av att de betraktar oss, dömer oss när de sveper över våra huvuden. Bara en sak hatar jag mer än fåglar och det är döda fåglar.

När jag kom till sommarstället på Gotland i somras hittade jag en död fågel i kaminen. Den hade väl flugit in genom skorstenen. Den var välbevarad på ett märkligt sätt. Det var blänk i fågelögonen när jag tände en tändsticka för att se i mörkret. Jag vågade inte plocka bort den, fick gå bort till grannen och be honom om hjälp. Så stod jag som en fåntratt på håll och tittade på när han bände loss den från väggen med en tång. ”Kasta den långt bort”, bad jag. Han gick till skogs med den. Jag gick omvägar kring den hela sommaren när jag tog mina promenader.

Och nu händer det så märkliga saker. Den där fågelbilden från Falköping är så obehaglig. Den rubbar mina cirklar. Totalmörker, strålkastarupplyst snömodd och svarta fågellik i någon bisarr typ av symmetri på marken. Veterinärer och ornitologer tävlar om att vara mest konfunderade över fyndet. Vad kan ha hänt de här fåglarna? Ingen kan förklara.

De skämtar om det på Twitter. Niklas Strömstedt, som ju sjöng om hur han körde på en fågel och begravde den, bedyrar: ”Det var inte jag!” En annan lustigkurre talar om ”nederbird”. Men jag ser inget roligt i det här. För mig är detta början på något väldigt obehagligt. Om ett år kommer vi att säga: ”Allt det här hemska, all denna förstörelse, all denna sorg. Allt började med de där fåglarna som föll från skyn i Falköping.”

Jag tänker på katastroffilmerna. Det här skulle kunna vara början på en sådan.

Det är en bra story. 100 fåglar faller från skyn i Falköping. 500 faller från skyn i Arkansas. Ett par dagar senare upptäcks 5 000 döda fåglar i Italien. Korrespondensen mellan ornitologer går het över haven. Alla försöker förstå vad som pågår. En av de lite smartare ornitologerna, möjligen en legend inom skrået, sitter frånskild och hopplös på sitt ornitologiska kontor. Stökigt skrivbord, kafferingar på de utskrivna dokumenten med all märklig data. Superornitologen försöker få en bild. Rufsigt hår, fläckar på skjortan, han har inte duschat på många dagar. Han läser sina grafer febrigt. Någon assistent ställer en fråga, han fräser: ”Inte nu!” Han blir allt mer irrationell i sitt beteende, letar maniskt bland pappren, gör snabba kalkyler på den pappersservett han i all hast kommer åt.

Och så står sanningen klar för honom. Han sätter sig ner med tom blick, tar av sig glasögonen och säger ”oh my God.” Storögda medarbetare närmar sig försiktigt Den Store, frågar vad som står på. Han säger: ”Jorden kommer att gå under inom 72 timmar.” Så går färden till Washington, han måste varsko presidenten om det här. Men presidenten är inte intresserad, inte ens stabschefen, han får föra fram sitt ärende till stabschefens jävla streber till assistent under det att denne tar sig mellan två möten i en korridor. Superornitologen hafsar med pappren, försöker så enkelt som det bara går förklara sambanden, men stabschefsassistenten viftar bort honom. ”Fåglarna dog därför att de blev rädda av nyårssmällare – punkt slut”, säger han och försvinner in i viktigt rum.

Och så börjar världen att skeva alltmer. Undulater ligger plötsligt döda i sina burar. Stora valar flyter upp på land på Atlantkusterna. Djur avlider överallt, och de som inte avlider rör sig långsamt men obönhörligt mot ekvatorn. Där samlas de, hundar som katter, ormar som vråkar. Det är en otrolig syn. Ekvatorn utgör ett sammanhängande, pulserande band av oroliga djur, som alla inväntar det oundvikliga: den fullständiga katastrofen.

Där har vi det. Det skulle kunna vara en befängd katastroffilm. Det skulle kunna vara det vi står i begrepp att uppleva just nu.

Tänk på det, vänner.

Det började med fåglarna i Falköping.

Krama era nära.

Säg till dem ni älskar att ni älskar dem.

Detta är slutet på världen som vi känner den.

FAKTA

Tid att se filmen

Om det nu är så att vi alla ska dö, så kan vi väl lika gärna göra det framför en bra katastroffilm. Låt mig då rekommendera den allra bästa: ”Day after tomorrow”. Dennis Quaid spelar klimatexperten som upptäcker att den globala uppvärmningen i mycket stor hast håller på att skapa en ny istid. Se den och sedan dö!