Dagens namn: Hans, Hampus
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.

Alex
Schulman

Jag älskar mannen i hotellbaren i Dubai

Jag sitter ensam i ­hotellbaren på mitt ­hotell i Dubai. Mörkt trä på väggarna, blank sten på golvet. Baren reser sig som en manöverbrygga­ på en båt och vakar över borden.

Jag sitter gärna ensam i hotellbarer, det är som ett ursprungstillstånd för min själ, som att den kommer hem. Jag sitter och fingrar på en whisky, rullar­ vätskan i glaset som jag minns att pappa gjorde. Jag är mitt i ett sammanhang, hör sorlet av femtio­ andra ­människor prata på tio ­olika språk, och ­ändå ­ensam. Det är den här ­ensamheten jag vill ha! Den som man erfar tillsammans med andra människor.

Jag är strängt sysselsatt ­sedan en halvtimme med att betrakta bartendern. Han är åldrad och grånad. När två unga gäster beställer Bloody Mary går allt på automatik. Han känner varenda vrå i den här baren. Han behöver inte ens titta när han sträcker sig efter tabascon, han vet var den finns på ­millimetern. Han rör sig så följsamt, det är som en dans, eller en rit som bevarats i århundraden och han är den sista utövaren. Jag sitter hänförd och tittar på ­numret. Han har ägnat ett helt liv åt att bli utsökt på det här och nu är han det.

När han är färdig med den måste han sätta sig ner en stund på en stol som står inne i baren.

Det märks att han är ansträngd. När nästa­ gäst kommer reser han sig motvilligt. I obevakade ögonblick, men välbevarade av mig, ser jag små, små tecken­ på utmattning hos den ­gamle. Darret på ­handen när han skruvar bort ståltråden­ på en champagne­flaska. När han står sysslolös lutar­ han sig med handen­ mot bar­disken. Jag ­älskar den där mannen.­ Och lika mycket­ älskar jag hans kollegor­ som täcker upp för honom.­ När ­någon beställer­ en ­flaska vin pilar­ det snabbt dit en ung servitör­ och diskret hjälper­ den ­åldrade att ­öppna flaskan.­ Fem eller sex unga män som hela tiden ­täcker upp.

Hur många drinkar har han kvar i sig? 100? 200? Snart spiller han vin över nån ­viktig gäst och blir upp­kallad till chefen för ett sista samtal. Och sen ska han ­åldras och dö och en efter en ska vi glömma att han ens existerat och snart är det vår tur.

Jag beställer en whisky till.

Alex Schulman

Visa fler