Gud, samtalet i skogen förstörde min semester

KOLUMNISTER

Jag gick för att plocka smultron i gotlandsskogen tillsammans med min dotter. Vi vandrade uppför en kulle, genom ett snår, in i en skog.

Och där hittade vi ett ­riktigt smultronställe. Med smultron. Vi satt på huk, jag och min dotter, samman­bitna och koncentrerade, vi gnolade på nån låt, viskade ”oj” för oss själva när vi ­hittade ett särskilt stort smultron.

Kort irritation när hon tog en jäkel som jag just upptäckt, men i övrigt en härlig stund. Vi trädde smultronen på ett strå, solen letade sig genom granverket, det var mycket somrigt.

Plötsligt hörde vi steg i skogen, det var märkligt, här går det just inga. Jag reste mig upp och såg en väkt­are komma närmare, han hade blänk på bröstet och batong och allt. Rak­ryg­gad och stram, han var inte här för att plocka smultron. Han var så märkvärdigt felplacerad där i skogen, det kunde vara början på en ­bisarr sketch. Snart förstod jag.

Han var på väg ner till baksidan av stenugnsbageriet som låg lite längre ner för berget. Han var väl ­värdetransportväktare, han skulle väl ner och hämta kassan. Jag blev uppåt, av den märkliga uppenbar­elsen.

Jag sa till honom när han passerade: ”Gud, ­vilken oväntad syn.” Jag ville ­bara vara trevlig. Benämna situationen. Men ­väktaren tycktes ta min lilla vänlighet fel. Han tittade på mig och muttrade: ­”Inte särskilt, ­hördu.”

Jag tittade på honom när han försvann. Min dotter ­frågade varför han var sur, men jag kunde inte förklara.

Lite senare på eftermiddagen. Jag bestämde mig för att ta en kaffe på stenugnsbageriet. En tjej i personalen frågade vad som hade hänt med väktaren inne i skogen.

Tydligen hade han kommit ner sen och kallat mig för en tölp. Jag förstod just ingenting. Jag hade ju bara försökt vara lite trevlig! Tjejen ­berättade att väktaren hade sagt: ”Som om jag skulle ­vara imponerad över att se honom.”

Som i en film gick det upp för mig. Långsamt, drabbande, med blixtrande ­ minnesbilder. Jag sa ”Gud, ­ vilken oväntad syn” och syftade på att det inte är varje dag man ser en väkt ­ are mitt i skogen. Han trodde att jag sa ”Gud vilken oväntad syn” och därmed ­ menade: Det är inte varje dag man ser Alex Schulman i skogen.

Att han trodde det. Att han fortfarande tror det.

Det förstör min ­semester.