Dagens namn: Aron, Mirjam
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Alex
Schulman

Jag kände hat när jag såg de två papporna

När jag häromdagen var i parken med mina barn hände det sig att jag lyssnade på ett samtal mellan två andra fäder. De satt på en bänk och tittade på sina barn som lekte i sandlådan, betraktade dem förstrött, som man blickar in i eldar om ni förstår. Båda männen vägde, säg 12 kilo för mycket, det vill säga, inget man märker direkt, men ser man dem nakna i en dusch på badhuset så tänker man att de käkar mycket kebab. Jag vet inte varför jag skriver det, men det känns relevant att berätta. De båda männen hade tagit av sig till bara t-tröjorna, deras vita hudar lyste som fiskfjäll i solen.

Och de satt där och stekte i solen och pratade. Av deras samtal kunde jag förstå att de hade tagit ut pappaledighet samtidigt. Och att de just hade ”klivit på” den och att den skulle sträcka sig ända fram till sommaren.

Någon av dem sa att det var ”bra ordnat”, att kunna förlänga tiden med barnet genom att förlägga sin pappaledighet till senvåren, så att pappaledigheten omärkligt glider över till semester i juli. Bra för dem, men framför allt: bra för barnen. Det var deras resonemang, inte mitt.

 

Jag lärde mig att hata båda två där jag stod och lyssnade. Ja, hat är ett starkt ord, men det var faktiskt starka känslor där i parken. Kanske var det så att det jag kände var ett allmänt hat mot den grupp männen tillhör som de blev måltavla för, det hat jag känner mot de superbekväma fäder som ”ordnar det för sig” och högburet ser till att vara med barnen i åtta veckor innan semestern – och att de sen har mage att kalla det för pappaledighet.

Alla Stockholms parker vimlar av dem numera. Så fort värmen kommer, då dyker de upp i solglasögon och sköna chinos, männen som är pappalediga på låtsas. Männen som steker i solen och vårflanerar och visar stolt upp sina barnvagnar.

 

Sen blir det vinter och då är papporna borta, då är det mest mammor i parken igen. De stretar på med termobyxor som sitter snett och frostnupna bebiskinder. De skulle verkligen behöva hjälp av oss män där i slasket. Men de får ingen hjälp. De får vänta tills det blir lite varmare, till mitten av april. Då rycker vi in igen och tar några veckor, solglasögon på, kanske en bärs på en uteservering, och snart är det semester, det blir en fin kebab-sommar, det här.

Alex Schulman

Visa fler
Om Aftonbladet