Politiker borde vara mer som riktiga människor

KOLUMNISTER

Jag såg en gammal film på Youtube från den socialdemokratiska jobbkongressen 2009. Henrik Schyffert har tagits in som comic relief till avslutningen, han står vid podiet och skämtar om miljöpartister. Det är uppsluppen stämning bland kongressdeltagarna, 30 min­u­ter kvar till första bärsen.

Bakom Schyffert syns Stefan Löfven i bild. Han har väl knappast någon aning om allt dramatiskt som ska hända under de kommande åren, att partiledaren Mona Sahlin ska göra ett katastrofval om ett år och få sparken, att efterträdaren Håkan Juholt ska göra sig själv så hopplös som parti­ledare att Löfven själv kallas in för att få stopp på det fria fall par­tiet befinner sig i och att han fem år senare ska stå i begrepp att bli Sveriges statsminister.

Han vet inget, han sitter bara där bakom Schyffert, han ler och skrattar. Han är så fylld av liv, Löfven. Så energisk och ungdomlig. Han står på tå i livet! Det är ju en helt annan Stefan Löfven som vi får ta del av nu, fem år senare.

Det är bistra miner, det är peka med hela handen, det är sträng uppsyn, det är ansvar för Sverige. Löfven ser ut att vara evigt bedrövad. Axlarna sluttar av all tyngd. Men jag saknar spelevinken bakom Schyffert, jag saknar den fnissande Löfven, han som visar känslor! Häromdagen fick han skit för att han knuffade på Annie Lööf. Jag älskade Löfven då, det var i alla fall en man som kände något, han var för­bannad!

Det politiska intresset har inte varit så här stort i Sverige på de senaste 30 åren. Men vi har inte de politiker vi förtjänar. Det är så mycket poser. Och allt känns på låtsas. Inövade monologer som avlöser varandra i debatterna.

För att skaka liv i sig själva så har politikerna börjat ta med accessoarer till studiorna. Gustav Fridolin åker runt i valrörelsen med en märklig kolbit i inner­fickan, som han tar fram och viftar med lite då och då. Det är lika läskigt, obegripligt varje gång han gör det. Det jag som väljare vill ha är engagemang och glöd. Som när Fredrik Reinfeldt pratar med Jimmie Åkesson om invandringspolitiken. Jag älskar det varje gång. Hur hans blick svartnar. Man ser att det här är en man som brinner för ett öppet Sverige. Jag älskar Fredrik Reinfeldt för det.

Jag vill ha politiker som är riktiga människor. Som är förbannade, som Reinfeldt, eller som är fulla i skratt, som Löfven på jobbkongressen för fem år sen.