Kolumn

Alex Schulman

Kolumnister

Den slappa kritiken av ”curlingföräldern” gör mig trött

”Alfons och odjuret”.
”Alfons och odjuret”.Foto: rabensjogren.se

Sveriges i särklass mest omtalade och spridda nyhet den ­senaste veckan: En förskoleklass i Malmö fick se Alfons Åberg-filmen ”Alfons och odjuret” och ett av ­barnen fick såna ohygg­liga mardrömmar av filmen att föräldrarna krävde att ­filmen inte skulle visas ­något mer.

Vad är det som gör detta så otroligt intressant? Det är väl logiskt, det ena följer väl av det andra: 1. Barn drömmer mardröm av film. 2. Föräldrar vill inte att barnet tittar något mer på filmen. Ändå har det exploderat och det beror ­naturligtvis på att nyheten ­utgör ett utmärkt tillfälle för människor att än en gång få kasta skit på den så kallade curling­föräldern. På Facebook ­hånas föräldrarna: ”Barnet började grina - för Alfons Åberg! HAHA! Och föräldrarna bara - stoppa all filmvisning på jorden!! HAHA!”

Så trött jag blir på denna slappa kritik av ”curlingföräldern”. Trenden är oerhörd, överallt ska hen få skit.

När jag blev pappa för första gången för sex år ­sedan var ordet curling­förälder ­inte lika utbrett. Men att ­håna överdrivet försiktiga föräldrar var populärt redan då. Jag minns att vi bjöd hem släkt och vänner någon vecka efter att min dotter fötts. Jag köpte handsprit och bad alla att sprita in sig innan de höll min dotter i famnen. Jag minns ju reaktionerna, småleende ­bytte de menande blickar med varandra. Och sen pratades det om oss som ”hönsmamman” och ”hönspappan”.

En Facebook-användare som heter Johan skrev i går en text där han rasade mot Alfons-föräldrarnas curlingfasoner. Han tycker att barn ska få uppleva saker, att de ska få göra misstag och lära sig av dem. Och så berättade han en anekdot om när han som litet barn hade en oaktsam mamma som lämnade köket och på spisen stod en kastrull med kokhet saft och Johan drack med ett sugrör och skållade hela sin mun. Hans slutkläm: ”Jag lärde mig att ha respekt för värme och sånt som står på spisen. Jag misslyckades och jag ­lärde mig.”

Texten har gillats 35 000 gånger. Ryggdunkar i tusental i kommentarsfältet.

Om Johan på Facebook uppfostrar sina barn med den inställningen, att allt som kan skada ett barn också kan lära barnet ett och ­ annat, då tycker jag man ska ta barnen ifrån honom.

Men, gud vad otidsenligt tänkt! Johan är ju i fronten för kampen mot curlingföräldern, en viktig kamp mot oss hopplösa höns­mammor och hönspappor som faktiskt skulle stå kvar vid spisen för att se till att det där aldrig hände.