Kolumn

Alice Teodorescu

En tacksamhet som är provocerande i sig

KOLUMNISTER

Jag är tacksam. Tacksam över att min familj och jag fick lämna kommunismens Rumänien och finna en fristad i Sverige, precis som ­tusentals andra migranter gjort och även fortsättningsvis kommer att göra.

Jag är tacksam över den avgiftsfria utbildning jag fått, över att det med mycket ansträngning gått att etablera sig här och bli en del av ett samhälle vars värderingar jag med stolthet värnar.

Men tacksamhet är provocerande. Den är provo­cerande i sig. När svenskfödda anser att vi som funnit en fristad i Sverige inte ska behöva uppvisa vår tacksamhet uppenbaras samma personers bristande insikt om hur mycket de själva har att vara tacksamma över.

Tacksamhet förutsätter något att vara tacksam över, vilket inte sällan ifrågasätts från vänsterhåll.
Men att vara tacksam för att man hade turen att födas i ett land som länge förskonats från krig och förtryck, liksom att vara tacksam för att ett sådant land fanns att söka sin tillflykt till, är inte detsamma som att vara under­given och i ständig skuld.

Tacksamhet i denna kontext handlar snarare om ett förhållningssätt som också kan manifesteras i en vilja att ge tillbaka till dem som en gång gav.

Den som är tacksam lever med insikten om att inget kan tas för givet, att det finns de som inte haft samma tur eller förutsättningar som en själv.
Betyder ovanstående att den som är tacksam måste avstå från varje form av kritik mot det samhälle eller den person tacksamheten riktas? Självklart inte!

Kan man vara tacksam mot samhället samtidigt som man inte accepterar att vissa människor kommer att behandla en sämre på grund av vem man är? Absolut!

Samhället varken ska eller kan tvinga fram känslor av tacksamhet.

Äkta känslor kan aldrig beordras fram. Men frågan är vad som händer i ett samhälle där tacksamhetens blotta närvaro uppfattas som en provokation.

Vad händer med synen på rättigheter och skyldig­heter i ett sådant sam­hälle?

Den som inser att inget kommer gratis har all anledning att vara tacksam för det faktum att det i Sverige går att komma längre än ens föräldrar en gång kom.