Lugnet sänker sig – en asjobbig dag är över

KOLUMNISTER

Mannen som just ska lägga ett barn har haft en asjobbig dag ute i det stora ekorrhjulet. Nu sitter han i en krum ställning på toalettstolen med barnet fastkilat mellan sina ben och en skojig gul tandborste i handen. Han ska jaga bort de små elaka tandtrollen. Han jagar dem från höger till vänster, upp och ner i barnets mun. Barnet försöker prata samtidigt som mannen jagar trollen.

Mannen vet att han borde borsta längre men han är trött och orkeslös. Det är den 5 475:e kvällen i hans liv då han sitter i en krum ställning på toalettstolen med ett barn fastkilat mellan sina ben och en skojig gul tandborste i handen. Vissa kvällar undrar han om det är värt det.

Mannen släpper bensaxen och barnet springer omedelbart i väg. Mannen vet vad som ska hända innan det händer eftersom det har hänt hundra gånger förr.

Barnet halkar i kurvan ut mot vardagsrummet och slår armbågen i golvet.

Tårarna kommer snabbt och intensivt. Mannen lyfter rutinerat upp barnet och säger såjasåjasåja i barnets öra.

Mannen lägger ner barnet i sängen och släcker taklampan. Han kryper ner bredvid barnet. Just då ringer barnets mobiltelefon. Det är en fågelskrämma som ringer. Han heter Plugg. Barnet vill att mannen ska prata med Plugg.

Mannen tänker på en obetald räkning och blir plötsligt illa till mods men tar ändå luren. Plugg skriker som en vettvilling in i mannens öra. Barnet skrattar.

Mannen tar fram en bok som han har läst hundra gånger. Den handlar om en kille som leker med en polisbil och på nästa sida har han vuxit upp och blivit en polis på riktigt. Mannen läser mekaniskt ur boken medan han tänker på sin bil som fortfarande har sommardäck sent i november. Barnet ligger stilla och hör mannen läsa de välbekanta raderna. Mannen experimenterar med att betona helt ovidkommande ord. Han tycker att det blir roligare så.

Barnet klagar inte. De har det bra. Mannen slappnar av. Poliserna i boken jagar en bankrånare i rutig skjorta. Barnet slappnar av och har slutat trycka in sin fot i mannens armhåla.

Nu är boken slut. Barnet släcker sänglampan och ligger stilla i fyra sekunder innan det går upp i brygga och börja sjunga fast ganska tyst och med tveksamt uttal. Mannen säger åt barnet att ligga still. Månen lyser in i springan vid rullgardinen. Barnet stillnar. Mannen sjunker ner i madrassen. Hans andhämtning är äkta och djup.

Plötsligt slås dörren upp och ljuset flödar in. Barnet och mannen rycks ur sitt lugn. Ett annat, större barn står i dörröppningen. Mannen skriker åt det större barnet att försvinna. Det större barnet ursäktar sig och förklarar att hon bara ville ”kolla om ni hade somnat”.

Dörren stängs. Mannen suckar. Barnet bredvid honom frågar: ”Vad ville hon, pappa?” Mannen svarar: ”Hon ville se om vi hade somnat?”

Barnet ligger tyst några sekunder. Sedan frågar han: ”Hade vi det, pappa?”

Mannen ligger i mörkret med ett brett leende och bara njuter. Det är värt det.

Anders Westgårdh