Prylar, prylar. Till nytta eller nöje? Varken eller.

KOLUMNISTER

Först begriper jag inte vad det är. Ett beige tygstycke hänger över armstödet på en soffa. Jag böjer mig fram och ser de små sömmarna. Sakta trillar poletten ner. Jag står och stirrar på en tidstypisk produkt: en fjärrkontrollficka.

Självklart är det på IKEA jag hittar den. Den småländske giganten är inte bara störst på möbler och inredning, utan också världsledande när det gäller att hitta ständigt nya lösningar på ett av vår tids stora små problem.

Förvaring av alla de prylar vi ständigt släpar hem, likt små flitiga myror i konsumtionssamhällets stack.

Enligt tidningen USA Today håller det på att växa fram något som liknar en rörelse. Människor som under åttio- och nittiotalen närmast mekaniskt fyllde sina hem med fler prylar har plötsligt gjort helt om och i stället för att köpa ett större hus rensar de ut sitt överflöd.

USA vore inte USA om man inte lyckades göra rejäl business av prylsamhällets bulimi. Det skrivs böcker om konsten att rensa. Särskilda konsulter lär ut de bästa metoderna. På bara något år har det etablerats kedjor som tar hand om det amerikanska överflödet. Got Junk?, Door To Door Storage och TrashBusters är tre snabbväxare.

En kille sålde allt han ägde genom olika internet-auktioner. Sedan skrev han en bok om sina resor kors och tvärs över kontinenten. Han åkte runt och hälsade på sina gamla ägodelar. Boken sålde stort. Killen blev?ja, ni har redan gissat det (berömd och rik).

Redan 1994 kom boken ”Material World: A Global Family Portrait” av fotografen Peter Menzel som hade övertalat ett antal familjer att posera utanför sina hem – med samtliga sina ägodelar prydligt utlagda på marken runt omkring dem.

Resultatet blev en effektiv illustration till åtminstone två saker. Det ena är klyftan mellan dem som har och de som inte har. Det andra är det förbluffande överflöd av prylar som även de medelklassigt måttliga familjerna i västvärlden förfogar över. Familjerna i tredje världen log tandlöst men stolt över sina ödsliga samlingar av tekannor och batteridrivna tv-apparater. Oljeshejkerna i Kuwait syntes knappt i sitt hav av ägodelar.

Själv skulle man väl hamna nånstans mittemellan dessa ytterligheter. Även i svenska hem finns det prylar så det räcker, och de klassiska frågorna vi alla ställer oss lyder: var kommer alltifrån? Kommer vi någonsin att använda ens hälften? Och när ska vi ha den gamla skrivmaskinen med ryska bokstäver?

Psykologin är det största hindret för ett prylfattigare liv. Vi vågar helt enkelt inte göra oss av med våra saker. Obeslutsamheten gör att vi skjuter besluten framför oss. Porslinskatterna får bo kvar i garaget några år till.

För den som verkligen vill ta ett nappatag finns dock några enkla tumregler.

Nummer ett: endast det användbara eller vackra ska ha en plats i ditt hem.

Nummer två: en pryl som du inte har använt på ett år behöver du inte ha kvar. Lycka till med vårstädningen!