Det enda säkra med SJ är förseningarna

KOLUMNISTER

I ett Sverige där allt mindre verkar fungera som det ska finns det en verksamhet som tydligare än andra symboliserar det pågående sönderfallet. Vi pratar om SJ. Slumpens Järnvägar.

Näringsminister Leif

Pagrotsky lär ha föreslagit att statens vinster från Svenska Spel ska användas för att kvitta förlusterna i SJ. Det är en god tanke. Mer radikalt är dock att slå samman de båda verksamheterna. SJ är ju

redan rena lotteriet, och om vi kan gissa på hundar och hästar kan vi lika gärna spela på tåg också.

Jag åker ofta tåg, i snitt åtminstone en gång i veckan, men kan faktiskt inte erinra mig när det senast gick som på räls. Under mina senaste tio resor är det högst två som fungerat som de ska. Det är alldeles för dålig träffprocent, alldeles för mycket slump.

Det har gått så långt att jag faktiskt kalkylerar med att tåget blir försenat, och planerar därefter. Men jag vet inte hur länge jag orkar hålla ut i min lojalitet. Ett samhälle där tågen inte funkar som de ska är inget bra samhälle, och jag börjar faktiskt bli jävligt irriterad.

Kompensationskaffet står mig upp i halsen.

Senaste veckan har varit rent tragikomisk. Förra torsdagen till exempel skulle jag åka från Stockholm till Göteborg. Upp i svinottan helt i onödan, eftersom tåget var 45 minuter försenat

redan vid avgång. Till slut kom det i väg, och klarade nästan hela vägen på tidtabell. Men strax

efter Alingsås small det till. Folk skrek, kvinnor kastade sig. En så kallad strömförare hade lossnat från lokets tak, med nödstopp, tandagnissel, evakuering och två timmars försening som följd.

Och i går skulle jag åka till Örebro. Tåget från Göteborg gick i tid, men restaurangvagnen "var sönder". Mindre än en timma efter avgång hände det igen. En vajer lossnade och smackade rakt in i vindrutan på ett tidigare tåg. Lokföraren blev skadad och tåget stående. Vårt tåg tvingades stanna för att ta hand om de evakuerade passagerarna. Trångt och försenat blev det.

I går skulle jag dessutom åka hem från Örebro, med byte i Hallsberg (in veritas rectum). Ja, ni anar ju själva. I en timma vankade vi av och an i snål nordanvind medan en stackars tjej pratade sig allt hesare i högtalaranläggningen. "Meddelande om tågförsening "".

Till slut kom vi ombord, kunde sjunka ner och slå på datorn. När detta skrivs är klockan 19.12 och tåget står helt stilla invid något gudsförgätet kalhygge mellan Hallsberg och Skövde. Vi har just fått höra tågmästaren berätta att "kontaktledningen rivits ner vilket innebär att vi bara kan köra enkelspår men först måste vi invänta ett mötande tåg och vi beklagar förseningen och återkommer så snart vi har mer information".

Jaha. Nu är klockan 19.20 och tåget står fortfarande stilla. Solen går ner genom granskogen. I Scandinavium har hockeydramat börjat. Hemma i köket har familjen dukat av efter middagen. Själv sitter jag ombord på Slumpens Järnvägar. Jag är hungrig och trött men mest av allt besviken. Om man ändå hade fått vara överraskad.

Anders Westgårdh