Organiserad vettlöshet ger livet en ny mening

KOLUMNISTER

Det brukar heta att världen är galen och det är naturligtvis helt sant. I och för sig behöver det inte vara något fel. Problemet är att det är fel sorts galenskap. Rätt galenskap är positiv, livsbejakande och väldigt rolig.

Min gode vän i Berlin skulle göra sig lite extra fin en dag för många år sedan. Han klädde sig i kostym med vit skjorta och slips. Som kronan på verket stoppade han ett antal tunna skivor medvurst närmast halsen och lät dem hänga lite nonchalant utanför kragen. Ingen förstod varför, men vi tyckte alla att det var jätteroligt.

I lumpen kände jag en kille som kände en kille som verkligen försökte lära sig att tala genom röven. Hans strävan var att kunna säga: "Hej, jag heter Bosse." Han hette inte Bosse. Kanske hette han Lars. Kanske hade han tagit intryck av den kampanj som drevs på en gymnasieskola i Sollentuna i mitten av 70-talet. Min vän Mats var kampanjgeneral och delade ut informationsmaterial och knappar med texten "Het Lars!". Målet var att få folk att heta Lars.

Förr i tiden brukade det kallas sjuk humor (i motsats till frisk humor, får man förmoda). Kännetecknande är den totala bristen på egentlig mening, det slumpartade och det överraskande i genomförandet. Kanske är det så att i en genomorganiserad och linjär tillvaro så kommer dessa bisarra practical jokes som en sjuk fläkt. Kanske är det själva livets meningslöshet som får något slags inverterad mening genom galna spratt. Hur som helst så älskar jag det.

Läs här:

"Plötsligt stormar folkmassan in i leksaksbutiken på Times Square i New York. De stirrar förundrat på en dinosaurie i affären - sedan försvinner de.

Företeelsen kallas "flash mob". Människor tar kontakt via internet och samlas på en plats vid en viss tid, där de agerar enligt ett löst utformat manus. Hittills har mötena mest förekommit i storstäder, men de tros bli allt populärare."

Denna korta notis publicerades på nyhetsplats i Aftonbladet för några dagar sedan. Den kom som en skänk från ovan. Äntligen har man hittat ett vettigt användningsområde för den digitala kommunikationen.

Flash mob har existerat sedan början av sommaren och sprider sig som en löpeld. I Dortmund samlades ett hundratal människor i entrén till ett varuhus, åt varsin banan under tystnad och skingrades sedan. Vilt främmande människor i ett kort moment av glad gemenskap. Världen skulle må bra av mer sånt!

En äkta flash mob ska vara synkroniserad, till synes slumpartad och chockartat snabbt genomförd. Effekten ska bli: "Vad i helskotta var det som hände?" Deltagarna får inte inte göra något olagligt, ska inte stå kvar och babbla och får framför allt inte tala med media, varken före eller efter.

Ännu återstår det att se den första flashmobben i Sverige, men det lär inte dröja länge innan vi får se hundratals stockholmare samlas runt svampen på Stureplan för att gå ner på knä och mjölka varsin osynlig ko i 20 sekunder.

I morgon klockan 12.09, kanske?

Anders Westgårdh