Våga inte kalla min dotter för hora...

KOLUMNISTER

Här kommer min dotter hem och hänger på sig en elgitarr som liknar en Fender Telecaster men är en billigare kopia fast det spelar ingen roll för hon ser så jäkla fräck ut i sina svarta jeans med hål på knäna och en gammal urvuxen vit t-shirt med en hemmaritad dödskalle på bröstet och därunder skymtar en behå för hon är tretton år och med stora stöddiga steg på väg ut i livet med ett självförtroende som verkar sakna gränser och en livsglädje som hon försöker dölja bakom en nyblivet tonårig attityd och när hon slår ett ackord flimrar det för ögonen på mig för hon ser ut som tvåtusentalets Keith Richards eller Patti Smith och jag är stolt som en tupp och måste blinka för att hålla masken fast hon tittar inte på mig och även om hon gjorde det så skulle det blonda håret hänga i vägen mellan henne och hennes pappa som är en gubbe men som fortfarande ändå är okej att sitta nära bredvid i soffan med en skål chips och kolla på "Hair" där allt knarkande och lössläppthet framstår som ett härligt trallvänligt ideal fast både hon och jag vet att det knappast är en lek att gå genom tonåren oavsett om klockan står på 1968 eller i dag när den universella kärlekens budskap ersatts av så mycket hårdare uttryck och där man åtminstone som förälder tycker att farorna verkar vara så många fler och mer raffinerade än när en annan var ung och det mest handlade om mellanöl och moppar fast det är nog ingen större skillnad egentligen med undantag för skolan där det verkar ha spårat ur fullständigt med trakasserier och mobbning och sexism och den här nya prylen som går ut på att man kallar varandra för saker och glåpord som hora och bitch och slyna enligt en importerad gettokultur eller vad det nu är och jag tänker att om jag någonsin får höra någon kille kalla min dotter hora så kommer jag att explodera av raseri inombords men det kommer han inte att märka för han ser bara en jävligt förbannad gubbe som fastän han verkar gammal ändå är obegripligt snabbt framme och tar tag i honom och håller sitt arga och smårynkiga ansikte en centimeter från hans eget finniga nylle och pressar upp honom mot en vägg eller lyktstolpe och spänner ögonen i honom och inte alls skriker utan lugnt men bestämt säger:

"Du kallade min dotter för hora."

"Avafanjamenainge""

"Du kallade min dotter för hora. Du påstår alltså att min dotter är prostituerad, att hon säljer sex?"

"Nämendeejuinte""

"Det är en väldigt allvarlig anklagelse och jag kommer att kontakta polisen och underrätta dina föräldrar och jag vill att du ställer upp som vittne eftersom du uppenbarligen har viktig information om min dotter och kanske till och med kan peka ut några av hennes kunder."

"Öh..eduinteklokellerdevajuintesåjamena"".

"Det var inte så du menade? Du kallar henne för hora men du menar inte att hon är prostituerad?"

"Nänädeklarthonintee ""

"Det är klart att hon inte är en hora? I så fall ber du henne om ursäkt och förklarar att du aldrig kommer att kalla varken henne eller någon annan för hora någonsin igen, okej?"

"Okejförlåtdå."

Jag är ingen lärare, ingen rektor, ingen skolkurator och framför allt ingen barnpsykolog utan bara en pappa som går sin gilla gång tills någon kallar min dotter för hora och då lägger jag inte fingrarna emellan för ingen kallar min dotter för hora. Capisce?