Jag blev spritmutad - och fick ledas hem

KOLUMNISTER

Jag har också blivit mutad av en spritleverantör. Det slutade med att jag kräktes korv över halva Göteborg. Sedan dess har jag hållit mig på den smala vägen.

Stans lovande unga konstnär fyllde jämnt och hade bjudit in massor av löst folk till sin bohemiska bostad. I stället för smörgåstårta hade han lyckats få själve Pölsemannen att rulla in en ambulerande kiosk i bostaden. Den verkliga höjdpunkten var dock den mäktiga spritbuffé som en av Systembolagets leverantörer ställt upp, dagen till ära.

Vi åt korv och drack sprit. Det var dömt att misslyckas. Jag misslyckades nästan mest av alla, och fick ledas hem av min förstående men bestämda hustru. Lika tom i magen som i huvet (var jag, alltså).

Det var för många år sedan. Ännu tidigare lät jag mig mutas av ett reseföretag som erbjöd särskilda villkor till alla som hade presskort i hatten. Det enda jag kan säga till mitt försvar är att jag var ung och underbetald och alla andra gjorde det så vafan, 90 procents rabatt på en bussresa från Göteborg till Lyon. Redan söder om Halmstad ångrade jag mig. Inte i första hand av moraliska skäl, utan rent fysiska. Halvvägs genom Tyskland hade jag sittsår som hade kunnat stänga vilket privat ålderdomshem som helst. Sedan dess har jag tagit flyget.

En annan gång i kungaparets fotspår anlände eriksgatan till Dallas, där medieuppbådet fick bo lika flådigt som XVI själv. På sängen låg en välkomstpåse från staten Texas med läckra pecannötter, några flaskor Lone Star, ett Texasformat souveniraskfat och en massa annat som en restrött murvel kunde behöva. Jag tuggade och svalde. Korrupt som fan.

Svenska journalister får och tar dagligen emot små oförargliga gåvor i form av nyckelringar och isskrapor och någon enstaka t-shirt. Några vägrar nästan bli bjudna på en kopp kaffe, de flesta säger väluppfostrat tack. Det finns en stor skillnad mellan det triviala och det fatala, mellan den ofta töntiga lilla "give awayen" och det iskallt genomförda köpet av lojalitet. Ytterst få svenska journalister går att köpa, som i äkta mutkulturer. Däremot kan de påverkas, inte minst av andra journalister.

Skandia och Systembolaget är höstens viktigaste inhemska nyhetshändelser, där duktiga reportrar bidragit till att avslöja häpnadsväckande maktmissbruk. I svallvågorna kommer snart de lokala skandalerna. Varje landsortstidning vill ha sin egen mutstory. Därför grävs det i varenda kommunalt diarium. Varenda reseräkning nagelfars. Varje tveksamt kvitto blir till en politisk dödsdom.

Om jag fortfarande varit medlem i Svenska Journalistförbundet hade jag i dag kunnat "slippa ägna tid och oro åt att bevaka förändringarna i elpriset". Jag hade kunnat känna mig "trygg på en marknad som hela tiden rör sig". Detta tack vare ett nytt elavtal med ett energibolag som erbjuder förmånligt elpris till fackligt anslutna journalister.

Jag är inte medlem längre. Känner mig nästan untouchable. Men i höst går ingen säker. Jaktsäsongen pågår till jul.

Anders Westgårdh