Det här kan vara början till slutet - tack kungen!

KOLUMNISTER

Det är för bra för att vara sant! Genom sitt magnifika klavertramp har kungen själv inlett nedmonteringen av monarkin i Sverige. Om det vill sig väl kan vi inom 5-10 år vara av med denna sista mögelrest ur vårt historiska skafferi. Tack, XVI, stort tack!

Hans Majestät kung Carl XVI Gustaf har sen tidigare ett antal (ganska mänskliga) blamager på sin meritlista, med allt från sinnesförvirring i Närke till allvarligare verbala felsteg. På senare år har han i ökande grad struntat i protokollet och gjort allehanda politiska kommentarer i strid mot grundlag och befattningsbeskrivning.

Men han har aldrig stoppat foten i munnen så hjälplöst ogenomtänkt som nu.

Genom att hylla en av världens rikaste diktaturer och dess parodiskt enväldige ägare har kungen ställt till med en konstitutionell kris som kan bli början till slutet för monarki i Sverige.

Det är inte jag som konstaterar detta. Det gjorde professorn i statsvetenskap Olof Petersson, intervjuad som förstanyhet i gårdagens Aktuellt. Paradoxalt nog, menar professor Petersson, är det kungens eget omdömeslösa snicksnack som lägger krokben för den svenska monarkin.

Inte ens Tarras kan rädda honom denna gång. Särskilt inte genom att sitta i tv-soffan och överlägset mästra folkpartiets Birgitta Ohlsson, den politiker som tydligast reagerat både mot resan till Brunei och de huvudlösa lovorden för sultanen och hans ledarskap.

Brunei är ett sånt där land som bara verkar finnas i gamla Tintin-album eller Fantomen-serier, litet och sjukt rikt genom ofattbara naturtillgångar.

Samt styrt med järnhand av en sultan som de facto låter strö guldstoft över de äkta mattorna för att det glittrar så fint - i palatsets 1 877 rum.

Vår kung har en beskattningsbar förmögenhet på 257 miljoner kronor. Det är ungefär vad sultanen ger i dricks till tidningsbudet. Han är nämligen god för 280. Miljarder. Det gör honom till världens rikaste statschef.

När han fyller år besöks palatset av 40 000 uppvaktande undersåtar. Då blir sultanen så rörd att han ger sig ut på en rundresa i sitt lilla rike och "hälsar på varenda invånare".

Detta imponerade uppenbarligen på XVI, som drog slutsatsen att Brunei är ett ovanligt öppet land. I själva verket är det en diktatur med islamska sharialagar, spöstraff, kvinnoförakt, presscensur och summariska fängelsedomar. Rösträtt behövs inte, eftersom fria val inte existerar. Politik är bara något onödigt trams. Det räcker att resa runt och skaka hand.

Att vara kung i Sverige, däremot, det är en annan femma. Maktlös, påpassad och med munkavle. Det är nästan så att jag misstänker att XVI mest är avundsjuk på sin kompis sultanen. Den killen gör som han vill utan att be om lov. Han behöver inte anpassa sig till någon. Han är som en riktig kung.

Carl XVI Gustaf begick diplomatisk harakiri och nu är monarkin om inte döende så åtminstone svårt sargad. Tänk om den försvinner under min livstid.

Tanken svindlar. Tack, XVI, stort tack!

Anders Westgårdh