England överger sin gin - nu ska det vara Absolut

KOLUMNISTER

Jag vet inte om ni är medvetna om det, men Sverige är faktiskt starkt bidragande till det brittiska imperiets slutgiltiga sönderfall. Även amerikanarna får en släng av sleven.

Detta skrivs från ett hotellrum i London. Det är jag och datorn och en vattenvärmare. Mer får inte plats i rummet. Inte ens en minibar har dom lyckats klämma in. Lika så bra det, för minibarer är bedrägliga. Rätt som det är har man blandat till en grogg som kostar som halva rummet.

Gillar ni gin och tonic? Det gör jag. En frisk och fräsch drink som passar utmärkt i det varma klimat vi snart befinner oss i. Men om ni gillar gin och tonic så gör ni bäst att att dricka den snarast. Innan vi vet ordet av kan den vara ett minne blott. Faktum är att den är utrotningshotad.

Det var krigsrubriker i de engelska tidningarna häromveckan. För första gången någonsin saknades ginflaskan i den statistiska matkassen, den sammanställning av stapelvaror som brukar användas i prisjämförelser på samma sätt som vi gör i Sverige. Fast vi kollar nyttovaror som mjöl, mjölk och lättöl. Engelsmännens matkasse är full med vinägerchips, chokladkakor och sprit.

Dock ej gin. Det beror på att försäljningen av denna den mest brittiska spritsort har dalat så kraftigt att den inte längre får vara med i matkassen.

Gin är ute. Det är bara braksvennar som dricker gin. Fast engelska sådana, världskrigsromantiker i tweedkeps och cardigan med hål på ärmarna. Mormor och morfar-generationen. De unga i England pekar finger åt gin och gindrickare.

Samma utveckling rapporteras från USA, där försäljningen av bourbon whiskey har gått genom golvet. Skälet är detsamma som i ginkrisens England:

Vodkan regerar.

Vodkan vinner.

Absolut.

Ty så har det renade brännvinet från Åhus erövrat världen, att en gammal klassiker som gin numera får stryk på bara stjärten. Det unga England och det unga USA gulpar vodka lime för det är modernt och trendigt och dessutom förpackat i designade flaskor med snygg reklam. Ställ en butelj Absolut bredvid en Gilbeys gin så förstår ni själva.

Solen går alltid upp någonstans i det brittiska imperiet. Så sa man ända fram till slutet av sextiotalet. Drottning Victorias porträtt hängde på minsta bensinstation i Långtbortistan, on the road to Mandalay där kortbyxade överstar i tropikhjälm satt i bambusoffor och drack - ja, gin och tonic så klart. Kininet i tonicen höll malarian i schack, och a tonic for the troops var dessutom bra för cricketmoralen. Rule Britannia, cheers mate!

Det var då. Nu är det

Absolut från den svenska staten som bygger sitt eget imperium över jordklotet. Ett samvälde av coola drinkare, från San Francisco till Shanghai.

Det är inte mycket som är värt att försvara i den koloniala historien. Ingenting, rättare sagt. Fast gin fortsätter att vara gott, även om det är gammalmodigt och mossigt. Därför får den finnas kvar i min matkasse.

Anders Westgårdh