"Design" har blivit vår tids värsta bondfångeri

KOLUMNISTER

God dag, jag skulle vilja köpa en ny grej - har ni någon som är odesignad?

Frågan förtjänar att ställas, även om svaret blir god dag yxskaft. I dag går det knappt att köpa en stekspade utan att få designbjäfset nedkört i halsen.

Jag är så trött på design.

"Det är härligt att kunna omge sig med design i vardagen", står det i en annons för en av vår tids mest alldagliga bilar, nämligen Ford Fiesta. Inget fel på bilen som sådan, vad jag vet. En riktig bruksbil, en vardagsprodukt.

Fram till i dag. Nu finns den nämligen med design, kallas Ford Fiesta Steel och säljs med "tuffa detaljer i aluminiumfinish" och "unik klädsel".

Bullshit-detektorn får nästan överslag och mitt designeksem slår ut i full blom. Jag orkar inte ens gå i clinch med påståendet om unik klädsel. Unik är vår tids mest missbrukade ord, slaget endast av begreppet design.

"Det är härligt att kunna omge sig med design i vardagen." Meningen summerar hela det bondfångeri som uppstått kring ordet design.

Förr brukade man säga att "allt kan säljas med mördande reklam". I dag kan man med fog påstå att allt kan säljas med mördande design. Designhotell hit, designerkaffe dit. "Alla har rätt till dansk design", heter det i en sinnesslö reklamfilm för ett taffligt kök. Design är vår nya religion, och i de sanna mästarnas spår flockas dilettanter och härmapor. Deras affärsnäsa har sniffat magin i ordet design, men deras konstnärskap begränsar sig oftast till en teknik för att borsta aluminium.

Därför finns snart sagt varje nutida produkt tillgänglig i borstad aluminium. Brödrostar, förstärkare, växelspakar och kylskåp har ni redan sett. Inom kort kommer osthyvlar, isdubbar och hålslag i borstad aluminium (jaså, det finns redan?).

Vi lever i aluminiumåldern. Och allt kallas det för "design", dessa tusentals triviala produkter där ett utanpåverk får epitetet design. Om jag vore designer skulle jag bli riktigt förbannad.

"Det är härligt att kunna omge sig med design i vardagen." Meningen är idiotisk. Den betyder nämligen ingenting, men den antyder att den betyder något. Som om design vore något nytt. Som om formgivning (det svenska ordet för engelskans design) var något vi tidigare tvingats leva utan. Åtminstone på vardagar.

Grottmålningarna i Altamira var design, strax efter att människan lärt sig gå på två ben. Sedan dess har vi designat. Det är först nu vi (eller vissa av oss) lärt oss att använda ordet design i marknadsföring. Jag vågar svära på att Volvo PV aldrig var i närheten av d-ordet. Dom kunde nämligen grundregeln: design ska vara så bra att man inte märker den.

Nu kanske ni tror att jag inte gillar vare sig design eller designade produkter. Inget kunde vara felaktigare. Jag älskar bra design, och jag älskar bra designade produkter - även i borstad aluminium, som till exempel den bärbara datorn som hjälper mig att designa detta epos. Men jag gillar inte påklistrad design.

Anders Westgårdh