Mp:s visioner liknar mest hallucinationer

KOLUMNISTER

Ett parti som alltmer högljutt gör anspråk på att sitta i Sveriges regering har nyligen föreslagit att tjejer ska få heta Nisse. Egentligen skulle vi kunna sluta redan där. Men miljöpartiet tigger om stryk och därför ska dom få det.

Miljöpartiet har världens bästa idé - att rädda mänskligheten genom aktiv miljöpolitik. Dessvärre har dom ingen aning om hur man ska marknadsföra den.

I stället för att hålla sig till det man behärskar sölar man ut i mer eller mindre rubbade fantasier om ett idealsamhälle så fjärran från verkligheten att det

ibland är svårt att hålla sig för skratt.

För att väljarna inte ska begripa att det handlar om fantasier använder man den eleganta omskrivningen "visioner". Fast egentligen liknar det mest hallucinationer. Det långa partiprogrammet är bitvis som en futuristisk saga befolkad av små rättskaffens proggtroll som lever i en idealistisk bubbla utan kontakt med den omgivande verkligheten.

Det man allra mest vill hålla borta är det djävulska EU, den organisation som varit drivande i att sedan andra världskrigets slut verka för ett ökat samarbete i vår del av världen. Miljöpartisterna hatar EU så intensivt att man på helgens kongress röstade stenhårt ja till att behålla sitt dogmatiska krav på att Sverige lämnar EU.

Inte ens om EU kryper till korset och anpassar sig till miljöpartiet tänker man svika sitt älskade nej.

För det finns viktigare saker att slåss för än ett fungerande samarbete i Europa. Som att tjejer ska få heta Nisse, och att vem som helst ska få heta vad som helst. Och när man väl fått förverkliga sig genom ett nytt namn ska man få fritt spelrum att realisera sina drömmar utan att hindras av onda realiteter. Friåret är bara uppvärmning. Medborgarlön från staten ska garantera en grundplåt som räcker för att spela lergök som heltidsjobb. När medborgarlönen tagit slut är det bara att gå till den banken och ta ett lån. I miljöpartiets lustgård betalar man ingen ränta.

Alla som kan tänka vet att miljöproblemen är vår tids största politiska utmaning. Vi måste tygla växthusgaser, klimatförändringar, galopperande biltrafik, fabriksutsläpp, toxiskt avfall och en alltmer rasande plundring av naturresurser. Miljörörelsen förfogar över stor kunskap om möjliga lösningar. Dess klokaste företrädare är viktiga nyckelpersoner i kapplöpningen mot tiden.

Men politiska virrhjärnor som yrar om att uppfinna en ny värld för att kunna rädda den gamla - dem kan vi lika lämna på komposten.

Anders Westgårdh