Släng ut hälften av alla akutpatienter

KOLUMNISTER

Vi har kavajer. Det ska man inte ha om man vill väcka empati. Trots att jag kör in min sjuke kompis sittande i rullstol så möts vi med misstänksamma blickar från de andra i rummet. Vilka tror vi att vi är egentligen?

Jo, vi är två medelålders män varav en har vansinnigt ont i foten. Så ont att två doser morfin inte räcker för att dämpa smärtan, visar det sig när han sedermera blir omhändertagen.

Men innan dess ska vi genomlida akuten. Och inse att vårdkrisen lever även om den är struken från valrörelsen.

Akut i medicinsk betydelse avser att ett sjukdomstillstånd har uppstått snabbt, varat en kort tid samt att den drabbade personen försämras och är i behov av behandling så snart som möjligt.

Det behöver inte betyda fort. De enda gånger jag upplevt snabbhet på akuten är i Frankrike, som rättmätigt korades till Europas bästa sjukvårdsland i någon undersökning som flimrade förbi i veckan.

Här hemma går det sin gilla gång. Jag tror inte att det saknas vilja eller kunskap hos personalen. Däremot är jag rätt säker på att vi rör oss i ett organisatoriskt feltänk, att underbemanningen är permanent och att på tok för många knuffar datamus och bär pärmar istället för att jobba med det dom är utbildade för.

På just akuten finns ytterligare en faktor. Hälften av patienterna borde inte vara här.

Under kvällen, som blev lång, ställde jag frågan till flera ur den personal som passerade revy: Hur många av dem som sitter i akutens väntrum borde inte vara här? Dagarna därpå kompletterade jag med några telefonsamtal till kompisar i vårdsvängen.

Svaret blev att mellan 40 och 60 procent av dem som uppsöker akutmottagningar i Sverige inte har där att göra.

Jag tittar mig omkring i väntrummet. Flera ser riktigt illa däran ut. Andra ser ut som om dom satt hemma och slappade framför tv:n. Några reser sig under effektfulla stönanden och går iväg för att hämta kaffe. Någon suckar och går utomhus för att röka.

Hur sjuk är man då?

Definitivt inte tillräckligt för att osolidariskt stjäla tid från verkligt sjuka genom att utnyttja akuten som en fritidsgård för kverulanter, simulanter och andra tanter.

Problemet är att många vant sig vid att ett läkarbesök är synonymt med ett besök på akuten. Istället för att få kalla handen och en hänvisning till vårdcentralen möts de av personalens snällhet, flathet och rädsla att göra fel. Så där sitter dom och tar upp plats.

Dags för en kampanj. Släng ut dem. Hälften ska bort.

Anders Westgårdh