Dags att vakna – men först julhandel!

KOLUMNISTER

Vecka 44 år 2006. Antingen var det början till slutet, eller så var det bara en helt vanlig lite gråtrist blåsig höstvecka ungefär som sådana brukar vara. Vi får väl se.

Jag har i alla fall gått runt med värsta klimatbluesen hela veckan. Kan knappt öppna ögonen och titta ut på en ny dag utan att undra om det är den sista. Det tar på krafterna när samtliga media domineras av KLIMATCHOCKEN.

För om man inte är helt dum i huvudet förstår man att det är på riktigt, och så vänder man sig åt sidan och ser en åttaåring i Intertröja som än så länge är mest intresserad av fotboll men som snart nog också kommer att förstå att det är på riktigt.

Risken är uppenbar för en hel generation som fullständigt flippar ut inför perspektivet att jorden faktiskt kan gå sönder, ta slut och dö.

Vi i tidigare generationer kommer att ställas inför en tribunal. Hur i helvete kunde ni låta det gå så långt?

Då räcker det knappast att skylla på George Bush eller ens bilindustrin. Möjligen kan vi vara ärliga nog och säga att vi inte begrep bättre. Och de som begrep bättre hånade vi. Miljömuppar. Trädkramare. Det var ju så tacksamt och enkelt.

I veckan har Aftonbladet uppmanat oss att att dra vårt eget strå till stacken, med löften om personliga uppoffringar för att minska belastningen på klotet. Ett bra initiativ, eftersom varje infriat löfte bidrar till en förbättring och folklig resning är ett krav för att vända den skenande atlantångaren. Konsumentmakt och opinion för att tvinga fram ny teknik, radikala miljöbeslut, ökad press på miljösvin.

Som enskild medborgare är jag övertygad om att det går att hitta balansen mellan ett ansvarsfullt liv och ett meningsfullt liv. Det handlar om att leva lite mer som folk gjort förr. Back to mono, liksom.

Gå, cykla, ta tåget eller bussen. Minska elförbrukningen med hälften. Skruva ner, släck, sänk, stäng av. Raggsockor och koftor snarare än uppskruvade element.

I all enkelhet: ät svenska äpplen istället för flygfraktade från andra sidan jorden.

Problemet är inte att ställa om sin privata livsföring. Knappast heller att utveckla nya energilösningar och till exempel smartare bilar. Problemet är att organisera en hel värld att gå i samma takt och riktning. I tofflor, till fots, på cykel och i halvmörker – tillbaka till framtiden.

Men först ska vi hjälpas åt att låta julhandeln slå nya rekord. Det kan ju vara den sista.

Anders Westgårdh