En gång i tiden var Grums nödvändigt

KOLUMNISTER

Att färdas genom Grums med bil tar några minuter. Men orten gör ett outplånligt intryck. Det är svårt att avstå från den retoriska frågan ”Hur i helvete kan folk bo här?” Stanken från pappersbruket är ohygglig.

Det är synd om Grums. Få svenska kommuner har lika taskig image. Det spelar ingen större roll att man kan skryta med både Sven-Ingvars, vacker natur och stark industrihistoria när åtta av tio svenskar ändå symboliskt håller för näsan då orten kommer på tal.

Pokermordet häromdan lär inte bidra till att stärka varumärket Grums. En man sköts ihjäl på öppen gata i en uppgörelse vid en hemlig spelklubb. Mitt i villaidyllen, som det stod i tidningen. Då hjälper det föga att pulsådern Sveagatan sägs vara lika lång som Champs Élysées.

Grums 2008 är pokerdödens hemort.

I bakrutan på bilarna står kommunens slogan: Grums – så mycket mer än du tror. För oss som inte ens reflekterat över en hemlig spelklubb känns det närmast über-ironiskt.

Det är lätt att göra sig lustig över Grums. Särskilt från behörigt avstånd i en storstad. Jag passerar Grums ett par gånger om året, oftast på sommaren. Ibland stannar vi till, köper en glass och ser oss omkring.

Downtown Grums ger ett ledsamt och luggslitet intryck. Trasiga saker ligger kvar där dom föll. Det flagnar. Känslan är stark av en ort med framtiden bakom sig. Raggarbilarnas sydstatsflaggor understryker omedvetet stämningen av kapitulation.

Med andra ord är Grums ungefär som tusen andra orter i Sverige.

Grums är Det gamla landet. En plats som en gång var nödvändig, som ingick som en outbytbar kugge i ett stort maskineri som tillverkade välstånd med egna händer på hemmaplan. Det välfärdsbyggande svenska industrisamhället var fullt av platser där framtiden var självklar och skapades med redskap som alla förstod.

De ändlösa perspektiven gjorde högtflygande planer onödiga. Man föddes här och så var det bra med det.

Nu är det urbanisering som gäller. Storstaden är det universella idealet. Här kreerar vi framtiden med tangentbord och det luktar specialkaffe och Hugo Boss.

Vi storstadsbor ser inte mycket av det gamla landet. Dessa tusentals samhällen ser vi bara när något dramatiskt händer och ortsnamnen blir rubriker. Eller på semestern. När vi kommer som turister.

Så även om ni inte stannar; lyft på hatten om ni passerar Grums i sommar.

Det gamla landet förtjänar vår respekt.