Bland killar finns det ingen plats för losers

KOLUMNISTER

För varje nytt fall känns manuskriptet alltmer utslitet. Han var en helt vanlig kille. Han var inte den våldsamma typen. Han skulle inte kunna göra en fluga förnär. Han var en glad och social person. Han var en vanlig kille, intresserad av fotboll.

Sedan i somras har ungefär samma omdömen använts för att beskriva tre olika mördare på tre olika platser; i Hjo, i Kauhajoki och nu senast i Alingsås. Förvånade röster i bekantskapskretsen vittnar om killar vars mest framträdande karaktärsdrag tycks vara deras vanlighet.

Men plötsligt – när dom mördar sina flickvänner och avrättar sina klasskamrater – står det klart att dom inte var helt vanliga. Dom var tickande bomber, psykologiska vrak, empatistörda förlorare. Fasaden rasar, sanningen exponeras.

Det finns säkert begåvade forskare som söker samband och jämför profiler för att klarlägga tidiga varningssignaler. Det får man verkligen hoppas, liksom att det prioriteras som en insats av högsta vikt för både samhället och mänskligheten.

För så här kan det inte fortsätta. Ska det verkligen vara möjligt för en tickande bomb att passera obemärkt tills det är för sent?

Utan sympati för någon av de tre mördarna kan man resonera kring den växande grupp av misslyckade och frustrerade män som lever mitt ibland oss.

Börja hemma. Frånvaron av en pappa eller annan vettig manlig förebild är en klassisk grogrund. Den intuitiva avsaknaden kan inte kompenseras av superhjältar och slagskämpar. Tvärtom. Barn vars mansbild formas genom en bildruta kan aldrig bli helt som dom ska.

Fortsätt till skolan. Den är i dag en flickskola i väldigt hög grad. Duktiga töser premieras medan okoncentrerade killar stämplas som störiga. När tempot skruvas upp på gymnasiet orkar killarna inte med utan rasar igenom med skolk och IG-betyg.

Vidare ut i arbetslivet. Där finns ingen plats för losers. Outbildade tjejer kan få okvalificerade jobb, men för okunniga killar finns ingen väg in.

Den sortens no brainer-jobb existerar inte i dag. Dessutom: frustrerade unga män utan framtidsutsikter får inga tjejer. Vem skulle välja en sån?

Ovanstående är en beskrivning av en inte så ovanlig kille. Kanske är det snart en vanlig kille. Man kan också läsa det som en potentiell gärningsmannaprofil. Det är dags att försöka desarmera de tickande bomberna. Det går inte att bara stuva undan dem vid en dator och hålla tummarna.