Stora pudelveckan i svenskt näringsliv

KOLUMNISTER

Det är mycket fascinerande att följa den dagliga rapporteringen kring näringslivets nya folksport, kast med fet bonus. Vecka 12 anno 2009 går till historien som stora pudelveckan i svenskt näringsliv. Även om direktörerna gör sitt yttersta för att se avslappnade ut när de berättar om sina beslut att slänga bonusavtalen i papperskorgen, kan man lätt ana hur det kokar bakom de strama anletsdragen.

”Jag förstår att det sticker i ögonen att vi gör detta i dessa svåra tider”, sa Volvos styrelseordförande Finn Johnsson.

”Vi förstår att människor reagerar”, sa Göran Tunhammar, styrelseordförande i AMF Pension.

”Jag inser den stora skada de senaste dagarnas diskussion om bankledningens löner har tillfogat förtroendet för SEB liksom för mig”, sa SEB:s vd Annika Falkengren.

”Jag tyckte inte att det kändes rätt att ta ut en rörlig ersättning”, sa Skandia Livs vd Bengt-Åke Fagerman.

Dom förstår. Dom inser. Det känns inte rätt och därför väljer dom att avstå från bonusar och löneförhöjningar och olika listiga konstruktioner som normalt skulle resultera i plånboksmaximering de luxe.

Och det är i det beslutet – att hålla igen när världen skakas av kris och lågkonjunktur – som cheferna demonstrerar styrkan i sitt ledarskap.

Det är därför dom är chefer. För att dom är så skickliga på att ta ansvar. Det är det vi måste förstå och minnas, deras ansvarstagande i en svår tid får inte skymmas av något som i värsta fall kan likna girighet.

Sverige har några av världens duktigaste chefer. Dom är så duktiga att hela världen ropar efter dem. Ropen är som från sirener, som med vackra sånger om rikedom och bonusar försöker locka våra svenska chefer att lämna detta lilla sargade land. Och det är just därför vi måste låta dem få rejäla bonusar.

Incentives, som det heter.

”Vi måste se till att behålla våra duktiga chefer”, sa Finn Johnsson till TT. ”Vår översyn av ersättningarna till våra chefer visar att vi ligger i underkant, jämfört med våra konkurrenter. Vi måste slå vakt om företagets främsta resurs.”

Är jag ensam om att ha uppfattat Volvos nuvarande problem som något annat?

Klart att chefer och företagsledare ska tjäna bra med pengar. Det är lika självklart som att dom borde ha vett att avstå provocerande bonusar när både företag och människor går på knäna. Hur svårt kan det vara?