Jag förlorar mobilen – och alla vännerna

KOLUMNISTER

En kort serie bisarra händelser ledde till att min mobil plötsligt låg på botten av en ishink och inom kort var jag själv på motsvarande social nivå. Kastlös, kontaktlös och närmast meningslös.

De följande 48 timmarna blev en blandning av himmel och helvete, som mot slutet tog skepnad av en modern skräckhistoria.

I början gick det jättebra. Vi var på bio. När folk runtomkring oss halade fram telefoner och satte på ljudlöst log jag bara lite inåtvänt. Som om jag stod över den sortens trivialiteter.

Men redan någon kvart in i filmen stack det till av abstinens. Jag hade tappat snusdosan på golvet.

I såna lägen är mobilen den bästa ficklampan. Nu fick jag famla mig fram och missade flera nyckelscener i filmen.

På väg ut från bion tänkte jag ringa och kolla om det saknades något i kylskåpet. Men det kunde jag ju inte. Så det blev en morgon utan mjölk.

Vaknade sent, det kändes i kroppen. Men hur sent? Det var omöjligt att veta. Med mobilen försvann ju även klockan.

Det var en fin söndag. Vi gick en promenad. Normalt skulle jag halat fram kameran och tagit några knäpp. Men den var ju också försvunnen. Det kändes som att någon hade huggit loss en bit av min identitet.

Jag vet av erfarenhet att mycket värre saker kan hända även i moderna tider, men förlusten av en mobiltelefon blev betydligt mer påfrestande än jag kunnat föreställa mig. Och då var det ändå nästan 24 timmar kvar till den stora smällen.

Trött och modlös landade jag i soffan sent söndag kväll och försökte följa mina mobila spår bakåt i tiden. När fick jag egentligen min första mobiltelefon? Måste ha varit tidigt 90-tal. Den var stor och tung. Man kunde ringa på den. Punkt slut.

Sedan dess har det gått undan. Nya modeller, nya features, nya färger, nya gadgets, musik, kamera, film. Och för varje vecka har telefonboken vuxit. Kompisar, kollegor, krogar, koder och det där bra numret där man kan kolla vem som äger en viss bil.

Jag hade hela umgängeskretsen på ett kretskort. Och när telefonen kapsejsade drunknade alla mina kontakter. En social katastrof av titaniska mått. Det var den stora smällen, när jag stod i telefonbutiken och såg säljaren skaka på huvudet. Mitt simkort kunde inte simma. Av alla mina nummer återstod noll.

Nu har jag en ny skinande telefon. Men jag saknar mina vänner.