Är detta Europa – då är jag inte med

KOLUMNISTER

Det är något riktigt lömskt med ”I love Europe”, det till synes banala framträdandet där vår egen folkhems-Elvis trallade på om ett Europa där vi alla är en enda stor familj.

Exakt varför sjöng Christer Sjögren om Europa?

Det är lätt att misstänka ett framtida röstfiskande med hela Eurovision-konkarongen. Den bisarra närvaron av Turkiets flagga stöder den teorin.

Men jag tror att det är betydligt värre än så. Faktum är att det sannolikt handlar om en politisk konspiration. Däremot är jag inte helt klar över vilka krafter som ligger bakom.

Det enklaste är naturligtvis att tolka det som en glad hyllningssång om gemenskap i ett gränslöst Europa där livet är en fest på gator och torg och vi alla är bröder och systrar över skummande ölsejdlar och nationsgränser.

Ett beställningsverk från EU:s propagandaministerium i Bryssel, alltså. För att stärka EU och få fler att inse skönheten i den europeiska gemenskapen.

Så skulle det kunna vara. Men i själva verket är det nog precis tvärtom. Politisk satir av högsta kaliber.

Under täckmantel av en lovsång driver man gäck med en hel kontinent och dess strävan efter stabilitet och framåtskridande. Att låta den europeiska gemenskapen illustreras av en ren buskislåt är ett propagandatrick i äkta ”Wag the dog”-anda.

Sångtextens bild av Europa är nästan orwellsk i sin verklighetsförfalskning, där aningslösa rader som ”In Paris or in Rome, the same good vibrations” tjänar till att skönmåla en verklighet där förortskravaller och politisk korruption får vreden att vibrera.

Den bluffen behöver man knappast vara EU-motståndare för att genomskåda.

Jag utgår vidare från att de flesta sanna Christer Sjögren-fans också är EU-motståndare, på det där backstugusittande gnällviset där man skäller på pamparna i Bryssel så fort en lanthandel läggs ner. Nog verkar det osannolikt att han på allvar skulle utmana sina kärntrupper med ett pro-europeiskt ställningstagande?

Nej, detta handlar om Christer Sjögren i rollen som trojansk häst.

”I love Europe” kan mycket väl visa sig bli vår tids mest effektiva nålstick i den svullna brysselapparaten. Christer Sjögren lyckas på tre minuter värva fler EU-motståndare än de organiserade nej-propagandisterna åstadkommit på ett årtionde.

Upplevelsen av hans framträdande kan nämligen bara utmynna i en slutsats: Om detta är Europa så vill inte jag vara med.