Jag tänker att vi borde sluta tänka

KOLUMNISTER

Jag tänker att jag ska skriva några rader om det här nya sättet att prata som verkar ha slagit rot i både tänkande och tanklösa svenskar.

Jag tänker att ni redan har hört det. För några av er kanske det känns nytt och fräscht, medan många av oss redan börjat reta upp oss ganska duktigt.

Jag tänker att vi håller på att bli en nation av tänkare.

Förr, för inte alls så längesen, hade vi olika uttryck för olika saker vi ville delge vår omgivning. Om vi till exempel tyckte något så sa vi det. Jag tycker att vi kan åka till Kreta i sommar.

Om någon undrade vad vi menade, sa dom att dom undrade. Då var det helt normalt att inleda en förklaring med orden: Jag menar att vi väl får panta burkar.

I mer högtidliga former kunde man uttrycka sin ståndpunkt genom att välja ord som: Jag anser att grekisk mat är god. Det gjorde redan Cato den äldre. Han tänkte inte att Kartago borde förstöras. Han ansåg det.

Tillbaka på sjuttiotalet svepte en våg av sensibilitet över den unga generation som befriat sig från tidigare årtiondens själskyla. Plötsligt fanns inget viktigare än att känna. Vi sa: Jag känner att bla-bla-bla. Eller så kände vi inte för det utan slog hellre upp en kopp te.

Men nu ska varenda människa hålla på och tänka. Det är väldigt påfrestande.

Som så ofta är det i den diskuterande klassen som ett nytt uttryck först tar fäste. I dag kan man knappt slå på radion utan att någon sitter där och tänker. Man kan höra saker som till exempel: Jag tänker att det finns ett spännande genusperspektiv i planeringen av det nya Kiruna. Eller: Jag tänker att BWO egentligen är vår tids Monkees.

Snart nog tar det sig ur radion och ut i alla upptänkliga vrår av vår vardagliga omgivning. Du hämtar barn på dagis. Där tänker fröken att din lille telning verkar lite hängig. Hon tänker att han kanske fått vinterkräksjukan.

På bussen sitter två unga tjejer och tänker. Dom tänker att Andreas egentligen är kär i nån annan. Väl hemma tänker din partner att det vore gott med pasta.

Det som irriterar mest med detta fåniga uttryck är den idiotiska överflödsinformation som förmedlas.

Jo, jag förstår att du kommit fram till din åsikt genom att tänka. Det är så det brukar gå till. Men det behöver du inte förklara för mig. Det räcker att du säger vad du tycker. Så sparar vi båda tid och nerver.