Jag ville inte ha sex med min hemmafru

KOLUMNISTER

Detta var veckan då hemmafrun släpptes lös från spisen och relanserades av den skvatt galna Anna Anka. Så sent som i tisdags trodde jag att hon var ett påhittat fantasifoster från underhållningsbranschen.

Nu vet jag att det är så.

Men eftersom jag faktiskt haft en hemmafru tänkte jag bidra till diskursen. Välkomna tillbaka till slutet av sjuttiotalet:

Jag arbetade i mitt anletes svett med att lasta gods på en stor speditionsfirma. Jobbet var slitsamt men samtidigt befriande enkelt. Tunga lådor staplades på lastbilar. Stämpelkort, overall, medvurstmackor; ett riktigt jobb för en riktig karl.

Klockan fyra var arbetsdagen över. Jag duschade, drog stålkammen genom håret och promenerade i solnedgången jäms med Gullbergskaj.

En kvart senare steg jag in i bostaden. Redan i trappan kände jag lukten av nybakat bröd. Köksgardinerna fladdrade som i en pilsnerfilm. Min hemmafru hade förkläde och diskhandskar. Hemmet var skinande rent, inte sällan med färska blommor i en vas på bordet och en behaglig doft av såpa i luften.

Min hemmafru hade nyligen återvänt till Sverige efter något års äventyr utomlands. Arbetslöshet och svag ekonomi rådde. Vi gjorde en överenskommelse. Jag erbjöd gratis bostad i utbyte mot hushållsnära tjänster som matlagning, städning, tvätt och liknande. Sex var aldrig på tapeten.

Det var ändå helt underbart. Jag njöt till fullo av mitt privilegium som yrkesarbetande familjeförsörjare. Sjönk ned i en fåtölj, tände en cigg och läste sporten medan det fräste i stekpannan och min hemmafru gnolade i takt med sina göromål. Det var som i en kristdemokratisk propagandafilm.

”Såja, då var maten klar!”, kvittrade min hemmafru. Jag slank i tofflorna och masade mig till bords där vi oftast åt enkel men vällagad husmanskost. Ibland, vid löning, slog vi på stort med biff och vin.

Trots att vi hade det ganska knapert var det ändå ett bra liv vid hade tillsammans, och jag minns inte att vi diskuterade varken könsmaktsordning eller värdekonservatism. Men säg den lycka som varar för evigt.

Min hemmafru tröttnade på att serva mig, och började drömma om en egen yrkeskarriär utanför hemmet. Och så gick det som det gick. Vi åt en sista middag och skiljdes åt. Jag blev en tragisk blöjbytarpappa och min hemmafru flyttade utomlands.

I dag är han framgångsrik arkitekt i Berlin.