Jag hatar den där läskigt närgångna

KOLUMNISTER

Det finns en kvinna jag verkligen avskyr. Hon tränger sig in i mitt vardagsrum och pockar på uppmärksamhet. Jag vill inte veta av henne, men hon fortsätter pladdra som om vi vore bästa vänner.

Nu har jag retat mig tillräckligt på henne. Jag vill att hon försvinner från jordens yta. Lika effektivt som det blå kisset sugs upp i en blöja eller som rätt tablett trollar bort mensvärken.

Jo, som ni förstår; det handlar om den där kvinnan som pratar i tv-reklamen. Hon som låter så onaturligt naturlig, så ansträngt avslappnad, så JÄVLA JOBBIG!!!

Om hon fanns på riktigt skulle hon inte ha några vänner och absolut ingen pojkvän eller man. Ingen skulle stå ut med hennes tillgjorda snack och manierade fnitter i mer än någon minut. Och hon skulle heller aldrig komma på fråga för en anställning.

Därför är det konstigt att hon fått jobb i tv.

Ni vet vem jag menar, va? Hon den där läskigt närgångna som liksom kryper in i ditt öra där hon virvlar runt med tungan samtidigt som hon försöker övertyga dig om ett schampo eller någon annan produkt som är så fantastisk att hon knappt kan hålla sig när hon berättar om den.

Hon viskar förtroligheter till miljontals tv-tittare. Hennes läskigt insmickrande tonfall får absolut strunt att låta som en viktig hemlis, bara mellan henne och dig. Som du ska vara glad och tacksam för.

Fast det är inte bara ni två. Det är flera. Det förstår du när hon viskar ”It’s good to be three”, med en innerlighet som borde vara reserverad för viktiga saker.

Hon babblar om ansiktsrengöring som går på djupet i porerna, om vitaminförstärkta hårvårdsprodukter som tagits fram i samarbete med forskare i vita rockar, om fuktkrämer som trollar bort rynkor, om unika mineraler, om tandkrämer med magiska egenskaper ... ja, ni vet själva.

Men det är inte det hon pratar om som är så retsamt. Det är hur hon pratar.

Ibland låter hon sprickfärdig av skvallersug, som om hon verkligen bara måste dela med sig av det senaste från hårbalsamindustrins frontlinje. Ibland låter hon som att hon just berättat en fräckis, när hon i själva verket bara redogjort för ännu ett trivialt erbjudande om mobil telefoni.

Hon inkräktar på mitt privata rum, med sitt privata tonfall och sina konstlade känsloyttringar. Hon ger röst åt den maximala ytligheten och verbaliserar det sämsta i vår tid. Det är därför jag avskyr henne.