Ohly går på pumpen med sitt bröstsnack

KOLUMNISTER

Är det inte halmhattar eller bastkjolar eller Toblerone, ja, då är det nåt annat som plötsligt får huvudrollen i den svenska valrörelsen, suger åt sig all trycksvärta och blir det allt överskuggande.

Och i år blev det alltså en bröstpump.

Lars Ohly är utan konkurrens den partiledare jag har svårast för ur de riksdagspartier som figurerar i valet. Trots denna aversion anser jag dock att även Ohly förtjänar ett något djupare eftermäle än att skrivas in i historieböckerna som ”han med bröstpumpen”.

Men han valde själv att gå på pumpen. Han pratade in sig själv i ett vakuum. Han sögs ner av sin egen oförmåga.

Han får lära sig att leva med sin misslyckade partiledarutfrågning och minnet av hur en manick som han säkert inte ägnat en tanke de senaste tjugo åren plötsligt sög tag i hans ben och drog honom ner, ner, ner…

Han började prata om bröstpumpen som ”en modern grej” som minsann hade funkat för honom. Han måste ha hört fnissen från studiopubliken.

Det finns en scen ur ”Pang i bygget” där Basil Fawlty gjort bort sig så fasansfullt att han till och med inser det själv. Då gör han det enda raka: drar kavajen över huvudet och hoppar groda genom korridoren, genom dörren och ut ur bild.

Något i den stilen tror jag att Lars Ohly gjorde när han kom hem efter partiledarutfrågningen. Det hade åtminstone jag gjort om jag var i hans ställe och utan att ens hinna inse det själv plötsligt hade bekräftat bilden av mig själv och mitt parti som en illa kamouflerad version av gammelkommunistiska femårsplaner med en maskinmässig syn på människan som produktionsenhet i revolutionens tjänst.

Det kan säkert vara så att bröstpumpen är jättekäck och bra för vissa föräldrar i vissa lägen, men att lansera den som ett verktyg för ökad jämlikhet är ju totalt tondövt.

För hur man än vänder och vrider på en bröstpump så blir den aldrig varm, romantisk eller skön. Den blir inte det som man vill höra talas om i en debatt om föräldraskap och jämlikhet. Den är och förblir en pump. Den är ett mekaniskt redskap.

Och en partiledare som lovsjunger ett mekaniskt redskap i en debatt som ytterst handlar om närheten mellan föräldrar och barn – gör han ovillkorligen bort sig.

Jag har dock inget emot att Lars Ohly gör bort sig. Han är de rödgrönas drivankare och borde ha kapats på ett långt tidigare stadium.