Kolumn

Anders Westgårdh

Häng ut de som håller slaveriets hjul rullande

KOLUMNISTER

Nästan varje morgon tar jag en rejäl sked blåbärssylt på gröten. Man riktigt känner hur kraften kickar in, precis som i Vasaloppet.

Blåbärens magi skildrades redan 1901 av Elsa Beskow. När Putte går ut för att plocka bär blir det äventyr, och till slut får han träffa självaste blåbärskungen, en godhjärtad figur med en underbar trollstav.

Dagens blåbärskung är raka motsatsen. En samvetslös profitör som lurar stackars asiater att slita i svenska bärskogar och sen lämnar dom vind för våg utan en krona i ersättning. Ett svin, helt enkelt.

Ni har sett och läst om eländet. Det har även New York Times läsare gjort, efter att man häromdan återgav den skamliga berättelsen om hur (delar av) svensk bärindustri ingår i ett slavsystem där de redan fattigaste blir utblottade i en svinaktig hantering. Bär­företagen kan dock svära sig fria genom att hänvisa till osynliga underleverantörer.

Samma sak pågår dagligdags på krogar, kaféer, i butiker och på byggen.

Göteborgs-Posten har i en pågående artikelserie avslöjat hur papperslösa flyktingar exploateras som närmast kostnadsfri arbetskraft i det svenska välfärdsmaskineriet. De polerar våra kaffemaskiner, svabbar våra butiksgolv, delar ut våra morgontidningar, bakar våra pizzor och kaklar våra badrum. För några hundralappar om dan, i bästa fall. Ibland blir det ingen lön alls.

De svenska ägarna slipper undan ansvar, eftersom det alltid finns en – gissa vad? – underentreprenör att skylla på om det blir problem.

GP:s avslöjande får blodet att koka i ådrorna. Eftersom det publiceras i en nyhetstidning får man känslan av en ny och råare tid. För vi har väl inte alltid varit så omoraliskt jävliga?

I artiklarna finns hänvisningar till trendiga fik och välkända butiker, men tyvärr får vi inte veta exakt vilka etablissemang som utnyttjar dessa skyddslösa stackare. Listan kanske blir alltför lång, men jag skulle verkligen älska att få se dem uthängda i all sin hjärtlöshet, de som håller det nya slaveriets hjul rullande.

Jag vill ha namnen på byggfirmorna med löner på veckopengsnivå, på männen i bilarna längs horgatan, på bidragsfuskarna som langar sprit till barn, på bärdirektörerna som publicerar plattityder om socialt ansvar på sina hemsidor, på kaféägarna som ser mellan fingrarna med det uppenbara…

Och jag skulle beställa en kopp rättvisemärkt kaffe och fråga: hur i helvete kan du med?