Hatets olympiad redskap för Putin

KOLUMNISTER

På fredag börjar vinter-OS i Sotji och jag kommer att sitta på helspänn under invigningsceremonin. Inte av rädsla för ­attentat, inte av förväntan inför den stundande sport­festen, inte av glädje med det ryska folket.

Men av sympati och stolthet över tyskarnas inmarsch, iklädda ­sina galet glada kläder i regnbågens mönster och färger.

Den designade protesten mot de eskalerande förföljelserna mot Rysslands homosexuella är så stark att jag först häpnade och sen jublade över den tyska OS-truppens resning. Snart 70 år efter tredje rikets fall har Tyskland en särställning som Europas sannolikt mest ­demokratiska och progressiva land.
I övrigt är det med sorg i hjärtat jag inväntar det kommande OS. Ju mer jag tar del av vittnesmål om de våldsamma och vanvettiga förberedelserna för diktator Putins propaganda­spel, desto mer tappar jag lusten.

­Investeringarna i Sotji beräknas till 300 miljarder, exklusive stort dokumenterat lidande för både befolkning och gästarbetare.

Bara tanken att som tv-tittare välsigna denna hatets olympiad känns motbjudande.
Det finns de som tycker att parallellen mellan Putins 2014 och Hitlers 1936 är magstark och irrelevant. Jag tycker tvärtom. Likheterna är många och skrämmande. Bägge spelens ­primära syfte var (och är) att manifestera en regim, en ledare, en ideologi. Den olympiska organisationen är endast ett redskap, om än extremt kostsamt.
En viktig skillnad är att Hitler hade judarna som hatobjekt. Putin har i stället valt de homosexuella, och med nya lagar gett fri lejd åt vålds­verkare att förfölja och plåga i den ­äkta kärlekens namn. Det är ett svineri som inte ens svenska olympiska kommittén kan blunda för. I onsdags publicerades ett uttalande på kommitténs hemsida, där vi bland annat kan läsa:

”Tillsammans tar vi skarpt avstånd från lagar som bryter mot mänskliga rättigheter, innebär diskriminering eller banar väg för trakasserier och därmed också kastar sin skugga över OS.”

Det är klent, men bättre än inget.
OS skulle kunna bli fantastiskt igen. Det skulle till och med kunna bli ett redskap för demokrati och mänskliga rättigheter.

Men då krävs att den olympiska ­rörelsen genomgår en moralisk totalrenovering med helt nya krav på ­arrangörsländerna, där frihet och ­humanism rankas mycket högre än ekonomisk kapplöpning och skrytbyggen.

Ett land som dagens Ryssland ska vara chanslöst.

Frågetecken 1

Få filmskapare har gett mig så mycket glädje och skratt som Woody Allen. Nu anklagas han – återigen – för att ha regelmässigt för­gripit sig på sin adopterade styvdotter Dylan Farrow ­under hennes barndom. ­Dylan Farrows öppna brev på New York Times hemsida i helgen känns obehagligt övertygande. Kan man fortsätta gilla hans filmer?

Frågetecken 2

En ung sverigedemokrat vid namn William Hahne ­”betackar sig orakade ­kvinnoarmhålor på bästa sändningstid” efter att ha sett programledaren Nour El ­Refai i Melodifestivalen. Har vi därmed definierat och satt nivån på den svenska debatten under supervalåret 2014?